Tills min älskling kommer hem..
Snygga smyckena att inhandla den dagen som jag blir rik
Samtliga smycken kommer från Visby silvergrotta.
Armring i silver, skulle vara perfekt till lajvet... classy!
Åter till lajvet - tänk er den tillsammans med en lång, mörkgrön klänning med klockärmar och silverbroderier? So awesome.
Definitivt inte fel.
Nu måste jag bara övertala M att åka på lajv med mig snart ;)
Fortfarande hungrig
Ska ut i köket och leta mat. Kan ju säga att jag inte lär behålla min någorlunda platt mage allt för länge till, oavsett om det blir bebbe eller ej, muhahaha ^^
Haha, hörde på en fest som jag var på med M för någon månad sedan att jag tydligen var fläskig, kunde inte låta bli att skratta faktiskt. Visst, jag är inte pinnesmal, men därifrån till att vara fläskig?
Här är en fin bild som jag tog för några dagar sedan. Sedan jag fick kommentaren om att jag skulle vara fläskig har jag gått upp två kilo, visst är jag tjock, eller vad säger ni? ;)
Nej, ibland så förbryllar vår tids kroppsideal mig. Jag gillar min kropp, M gillar min kropp och de som inte gillar min kropp måste ju faktiskt inte titta på den ^^
(Haha, vilket egoinlägg, var faktiskt inte meningen. Jag försöker bara få er att tänka lite - om jag är fläskig, när kommer vi till det stadiet att bilden nedan är det också? För om jag är fläskig nu, då är det ju logiskt att tänka sig en utveckling åt samma håll. Är det någon som ens kan tänka tanken att tjejen på bilden här nedanför skulle vara tjock?)
Bilden kommer från en thinspirationsida som jag inte länkar till eftersom jag inte vill att fler ska ledas till om de inte måste. Att sådana sidor ens existerar gör mig faktiskt ledsen.
Man är så mycket mer än sin vikt - och det är så synd att vissa vilsna själar inte kan se det.
Så här kul har jag nu
Utökad låtlista
Favoriten för mig är en så länge No surprises med Radiohead alternativt Used and abused med Midnight oil. Har lite svårt att bestämma mig, och förmodligen lär det bli en hel del musiklyssnade... Vill ju trots allt att resultatet ska bli perfekt!
Gäsp
Jag sitter här och lyssnar på musik som vi ska ha till bildspelet - försöker leta rätt på någon som passar temat, etcetera. Hittills är listan med olika alternativ tyvärr inte särskilt lång, vi har:
Transmission med Joy Division
Poquito mas med Infeced Mushroom
samt
No Words med Clan of Xymox
Det är inte det lättaste... Får väl helt enkelt fortsätta leta :)
Någon som har tips på vad som kanske kan funka? Det ska vara en låt som inte är på svenska, som inte drar uppmärksamheten för mycket från bilderna samt som är suggestiv - gärna glad i början, för att sedan bli ledsen, om ni förstår vad jag menar.
:-)
(Herregud, jag är verkligen hormonell ibland)
Kan ju säga att på senaste bilden så är det STENAR inget annat xD stenar som man bär runt med sig i fickorna, i ett halsband eller liknande för att öka fruktsamheten :p Lite flum, men tja, jag är väl lite flum ibland. Dessutom så har jag bara positiva erfarenheter av stenmagi hittills, så jag försöker igen!
Har haft en väldigt orolig natt, drömt en massa. Usch, för känner mig inte ett dugg utvilad nu. Ibland så önskar jag bara att jag kunde stänga av mig själv när jag ska sova för att sedan starta upp igen - med fullt batteri - på morgonen...
En sista sak innan jag går och lägger mig.
Man kan inte veta om det hjälper. Det skadar inte i alla fall!
(Haha, min andra hand blev lite konstig på den där bilden, datorn tog kortet innan jag hann dra bort den :p)
Äsch.
Jag vill inte bli vare sig någon storbloggare elller någon modebloggare
Jag skriver om det som jag känner för. Jag kan inte ett skit om mode utan har på mig det som jag själv tycker är fint. Jag älskar skräpmat och musik men lever förmodligen det mest vanliga liv du kan tänka dig. Jag vill inte bli berömd. Absolut inte. Ärligt talat så kan jag inte tänka mig något värre än att bli igenkänd på stan, etcetera. Jag gillar att vara undercover, så att säga :-)
Det händer att jag kommenterar stora bloggar
Detta är mest för att jag råkar trilla in på dem och tycker att det är kul att kommentera. Jag har ärligt talat svårt att hålla mun även i riktiga livet. För det mesta så brukar jag ta bort adressen till min blogg i och med att jag inte vill att det ska se ut som att jag gör reklam för min blogg. Det är enbart när jag skriver med de läsare som är inne här "av fri vilja" eller vad man ska säga som jag använder bloggadressen.
(eller ska göra det, tyvärr är jag ju lite virrig och det händer att jag glömmer att ta bort adressen -_-)
Jag är bara en människa
Det vill säga, jag försöker inte vara mer än vad jag är på den här bloggen. Jag är vimsig, tramsig, uppe i det blå, hormonell, kärleksfull, temperamentsfull och glad. Kanske är det dumt av mig att inte spela en roll när jag bloggar, jag har börjat inse att det är det som kanske förväntas av en, men samtidigt - hur kul skulle det vara på en skala? För mig, menar jag.
Så, nu har vi det klart. Jag har runt 30 läsare varje dag, och får väl kanske mellan 5-10 kommentarer per dag. Det tycker jag är kul även om ni andra som kikar in gärna får kommentera mera, då behöver jag ju inte skriva nya inlägg så fort som jag känner för att pladdra lite mera :) Jag är ovanligt vanlig, dagarna går åt till plugg, läsa, vänner, dator och framför allt åt min älskade M!
Ja...
Nej, nu ska jag nog allt gå och lägga mig. Hormoner i kombination med att jag är småtrött är nog inte det bästa.
God natt!
...
Fattade inte ens varför hon kommenterade?
Suck, jag blir faktiskt trött ibland...
Kalla mig barnslig, kalla mig hormonstinn, men jag pallar faktiskt inte folk som ska tracka ner på en utan att anledning finns. Jag KONSTATERAR att det är fler som läser, jag bryr mig väl fan inte om det inte anses som många för folk med 20 000 besökare varje dag på sin blogg men JAG blir glad när jag ser att folk läser! Speciellt då jag varken har bloglovin eller är medlem på någon sida som gör att man får extraklick, utan de som är här måste verkligen klicka sig in på sidan.
Jag har runt 30 besökare per dag. Det tycker jag är kul. Jag vill inte bli någon storbloggare, för då hade jag inte kunnat vara så öppen som jag är.
Suck.
Du kanske tycker jag är barnslig, korkad, dum i huvudet etcetera, min kära kommentator, men det där sårade mig faktiskt.
(Allmänt hormonstinn? Allmänt väldigt känslig på översitteri? Svar ja. Hoppas ingen tar illa åt sig. Jag behöver bara få skriva av mig lite.)
Förresten kom jag på...
Rätt coolt faktiskt.
Till er läsare vill jag bara säga:
Ni är underbara!
(bild från http://www.dinstartsida.se/)
God kväll på er allihop!
Nu så har jag planerat klart fotoprojektet, är riktigt nöjd med det faktiskt. Det kommer att bli riktigt snyggt, men frågan är om vi verkligen hinner med allt nu på torsdag. Vi har ungefär tre och en halv timme på oss för runt 30 bilder, så det lär nog inte gå... Vi får väl göra vårt bästa helt enkelt, och om det inte fungerar kalla in folk igen nästa helg :-)
Nu så blir det lite allvarligare ämnen. Jag tänkte skriva lite om det som i tidningarna blivit känd som Stureby-mordet - det vill säga mordet på en femtonårig tjej som dessutom varit lite halvkänd innan som bloggare.
Som de flesta av er vet så fick de två ungdomarna (en 16-årig kille och en jämngammal tjej) sina domar nu i dagarna - ett år och åtta månaders sluten ungdomsvård.
Jag kom att tänka på just detta fallet eftersom att jag hittade en artikel om detta på GP (du kan läsa artikeln här) och blev lite chockerad.
Jag har nämligen inte följt fallet med särskilt stort intresse då det inträffade i en period då jag tyvärr inte hade tid att läsa tidningarna särskilt noga, men när jag läste artikeln så såg jag ingen av ungdomarna led av någon psykisk störning enligt den rättspsykiatriska undersökningen.
Just dessa ord fick mig att stelna till.
Att ingen av de led av någon psykisk störning.
Den sextonårige killen mördade den femtonåriga tjejen Therese genom att slå henne i huvudet med en pinne och sedan strypa henne. Anledningen till detta var att hans jämnåriga flickvän ansåg att han var tvungen att "gottgöra" henne då pojken kyssts med Therese några veckor tidigare.
Hallå säger jag bara - DET ÄR JU FÖR FAN INTE RIKTIGT KLOKT! Ungdomar som inte är mer än barn DÖDAR varandra - av en anledning som inte ens existerar!
Jag vet att min reaktion kanske är lite sen, men samtidigt så har jag inte tänkt på det innan och jag tycker att det är ett bra exempel på något som jag tänkt mer och mer på den sista tiden.
Det verkar som att vi blir mer och mer egocentriska av oss. Det är bara vi själva som spelar roll, och andra människor blir mer och mer som statyetter, bara statister som inte kan känna/leva/tänka/vara precis som oss.
Kanske har det alltid varit så. Kanske är det att vi blir mer och mer avpersonifierade av internet och samhälle för var dag som går.
Ibland så känns det ju trots allt för oss alla som att vi är våra betyg, våra kläder eller våra snygghetspoäng. För att inte tala om vår plånbok, vår skola eller våra vänner. Och visst, det är inte bra, men att det går därifrån till att man faktiskt idealiserar sitt liv - t ex i detta fall flickvän - till något så otroligt viktigt att en oskyldig medmänniska måste dö för att man ska få känna att det är ens identitet?
Och att det inte ens ska anses sjukt att tänka så?
Du är alltid dig själv. Det spelar ingen roll vad du har för kläder, vad du har för betyg eller om folk säger att du bara är en fyra på snygghetsskalan. För det spelar faktiskt ingen roll - det kanske stämmer, men det hindrar dig inte från att vara du. En människa är så otroligt mer komplicerad än en enda etikett.
Du är alltid dig själv - och du är alltid fantastisk. Liksom alla andra.
Tänk på det, och ta hand om varandra.
Vila i fred Therese Johansson Rojo. Må din död inte ha varit förgäves, utan ha skapat eftertanke.
Vi glömmer dig inte.
Har jag gjort något jag borde göra idag?
Dock har jag letat jobb, skickat ungefär 500 gulliga mail till M, försökt samla ihop frivilliga till fotoprojektet och spelat x antal meningslösa spel. Och jo, just det, haft ungefär 5 timmars planlösa msn-konversationer också :p
I morgon 21.40 så kommer i alla fall min älskling hem. Det ska bli underbart. Runt 10 på torsdag kommer han hit - DÅ SKA DET BLI GOS! ;)
(jag lovar, när pluset väl dyker upp ska ni slippa fullt så mycket detaljer om när jag tänker få min arme pojkvän att ha sex med mig... förhoppningsvis i alla fall)
Kram
Det var jag som skulle försöka att inte tänka på det...
Kan inte bestämma mig...
Resultat på matjakten:
De ser förjävliga ut, men luktar som himmelen.
Kan ju dock säga att gottegrisen i mig betydligt hellre velat ha de här...
Bilden är lånad.
Min frukost
Kanske inte så konstigt att jag fortfarande är hungrig.
Men varför ska man vara så trööööttt??
Återkommer om en stund, här ska ut på matjakt!
Tisdag!
Kan ju säga att detta om något gör mig glad!
Idag så ska jag ta det rätt så lugnt. Eftermiddagen lär gå åt till att planera för fotosessionen och det är rätt kul, så jag ser fram mot det. Nu på förmiddagen borde jag förbereda min arbetsplatsintervjuer men jag ska nog se till att vakna lite mer innan dess.
Ont i magen...
Jag trodde att min mor förstått att jag och M menar allvar med att flytta ihop och skaffa barn. Det visar sig att hon inte har lyssnat till ett enda ord. När jag idag satt och letade lägenheter så fällde hon obekymrat kommentaren "det är ju ändå flera år kvar, och du ska väl ändå plugga någon annanstans".
Alltså, ni kanske inte förstår varför jag mår dåligt över något så litet. Men grejen är den att jag kommer att flytta med M när han pluggar, det kan inte mina föräldrar göra något åt. Visst, det kommer bli lite jobbigt med mina studier, men jag kan läsa klart dem på distans. Vissa tycker väl att jag är en idiot men jag tar hellre lång tid på mig med min utbildning än låter mitt livs kärlek försvinna ut i sanden.
I alla fall. Jag trodde att jag kunde räkna med stöd från mina föräldrar. Det verkar inte så nu dock.
Det ändrar ingenting, för jag och M har trots allt redan bestämt oss och vi är båda fullt kapabla att ta sådana beslut. Vi ska flytta ihop och vi ska skaffa vårt första barn, detta förhoppningsvis inom ett års tid. Låter det överambitiöst? Vi är båda högpresterande och gillar att sätta upp tuffa mål.
Känns lite jobbigt nu bara, när jag insett att vi kommer att få kämpa på två fronter för oss själva och vårt barn. Dels mot en omgivning som är kall, dels mot våra egna föräldrar.
Suck, tur att man har varandra i alla fall...
Knäppt att man kan bli så glad bara av att tänka på sin kärlek! :D
Tips på underbar kycklingpaj
Här kommer i alla fall ett recept på kycklingpaj som är helt underbart! Jag försöker laga den minst varannan vecka. Gör man mer än man äter upp på en gång så går den dessutom alldeles utmärkt att frysa in. Receptet med tillhörande bild kommer från Arla (och pajen är betydligt godare än vad den ser ut, tro mig).
Ingredienser
6-8 port
3 dl vetemjöl125 g smör
2 msk kallt vatten
Fyllning:
2 kycklingfiléer
1 bit purjolök, ca 300 g
smör
1/2 tsk salt
1 röd paprika
2 dl Arla Köket lätt crème fraiche paprika & chili (fast det fungerar lika bra med vanlig lätt crème fraiche som man kryddar efter eget tycke och smak, det brukar jag använda)
3 ägg
2 dl Arla Köket riven ost, gratäng (funkar självklart med alla sorts riven ost här också :) )
Gör så här
Hacka ihop mjöl och smör till en grynig massa. Tillsätt vatten och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en form med löstagbar kant, ca 23 cm i diameter Nagga pajskalet med en gaffel och låt vila i kyl ca 30 min. Sätt ugnen på 200 grader. Skär kycklingen i mindre bitar. Strimla purjolöken. Salta och stek kycklingen i smör i en stekpanna. Tillsätt purjolöken och låt den fräsa med. Låt svalna något. Kärna ur och tärna paprikan. Blanda kyckling, purjolök, paprika, crème fraiche, ägg och hälften av osten. Förgrädda pajskalet ca 10 min. Fördela blandningen i pajskalet och strö över resten av osten. Grädda i nedre delen av ugnen 35-40 min. Servera med sallad.
Pröva om du inte har något bättre för dig, jag lovar att du inte kommer att bli besviken!