A typical Teenager

Har sjukanmält mig för behöver sova lite mer idag, meditera fram lite lugn och dessutom förbereda en ritual för i morgon. Det är ju fullmåne och alltså blir det förmodligen väldigt mycket tissel där ute. M och jag har diskuterat vad för skyddsformler som ska läsas, jag kommer nog nöja mig med ljusen och stenarna, såvida pendeln inte säger annorlunda.

Ses lite senare

Mitt besökarantal går rätt virrigt, om man uttrycker sig så :p
Igår: 49 besökare
Idag (hittills): 4 besökare

Lite kul statistik bara, det verkar som att ni som läser inte är lika datanördiga som jag (det vill säga kollar datorn minst fem gånger om dagen xD)

Ja, just nu har jag inget att skriva om faktiskt. M kommer hit i eftermiddag och innan dess så har jag en tysklalektion som jag ska gå på. Om jag orkar resa mig ur stolen förstås ;) Nej, ärligt talat, jag ska gå, bra betyg är viktigt!

Jag har tänkt rätt så mycket på det här faktiskt.
Är det okej att snoka i sin partners sms eller samtalslistor?

Tänk dig att du sitter i sängen och din partner är iväg av någon anledning - kanske är h*n på toa, kanske gör h*n mat eller kanske håller h*n på med något helt annat helt vardagligt. Dock så ligger hans/hennes mobil kvar där på nattduksbordet bredvid dig.
Skulle du kolla den?
Varför/Varför inte?

Själv så är jag så sjukligt nyfiken att jag har svårt att hålla mig från att snoka, även om jag inte menar något illa med det. Min mobil bryr jag mig inte om ifall folk letar igenom, dock så blir jag grymt förbannad när någon rör min dator. Jag klarar knappt av att surfa när någon tittar över axeln på mig, så störd blir jag.
Skulle M be mig att få kolla igenom min mobil så skulle jag som sagt dock inte tveka, det finns ingenting där som han inte vet om ändå. Sedan så skulle han nog inte göra det ändå eftersom jag är den som har lättast att se det svarta monstret, men ändå!

säg mig vem glupskast i världen är!

Ja, glupskast kanske jag inte kan kvala in som, men topp tio hamnar jag definitivt. Mina föräldrar hade köpt en skål med godis ifall det skulle komma några utklädda barn på Halloween, men tydligen så är inte det en så stor grej längre som det var för några år sedan. Alltså kom jag hem och hittade massa godis, muhahaha!
(Det håller på att ta slut. Fast ska nog ta och spara lite till familjen trots allt ;) )

Ytterligare en eller två nya läsare varje dag, kul! :D Jag tycker det är lika kul varje gång någon kommenterar och jag försöker att svara så snabbt som möjligt - hälften av nöjet med att blogga ligger trots allt i att få dela sina tankar med någon. Skriver dagbok gör jag med, men det känns annorlunda, om ni förstår vad jag menar? Här kan jag få släppa ut mina tankar men måste ändå formulera dem någorlunda så att ni förstår vad jag menar, i en dagbok blir det mest pladder. Bägge är bra men på olika sätt - dagboken skriver jag av mig i medan bloggen är till för att jag ska kunna sortera mina tankar lite bättre. För att inte tala om kunna skriva med alla de underbara människor som ni läsare är :)

Anledningen till att jag har skaffat t ex bloglovin nu är för att jag fått några mail av personer som tycker att det skulle vara bekvämare att följa det jag skriver med hjälp av den. Och jag är ju alltid redo att försöka göra förbättringar, så jag tänkte - varför inte? Nu kan ni alltså lägga till mig på bloglovin, länk hittar ni i menyn :)

Stora kramar!

Ja, just nu så sitter jag här och tar det lugnt, kom hem för en stund sedan. Längtar redan efter M, turligt nog så kommer han hit redan i morgon! Det ska bli underbart.

Det verkar som att mensen håller på att ta slut och det är jag självklart glad för. Just nu (obs: äckliga detaljer) så är det mest rosa flytningar i bindan, så förhoppningsvis är den bara tre dagar och vi kan gosa i morgon utan att det blir fullt så kletigt som idag :p (slut på äckliga detaljer).

Vi var inne på Åhléns idag och tittade lite på porslin och glas, vi kom överens om att införskaffa ett set med 6 väldigt snygga svarta vinglas i gemensam julklapp. Kanske inte det allra roligaste man kan köpa, men både jag och M är så nördiga att vi faktiskt tycker att det är kul att titta på husgeråd, så varför inte? ;)

Nej, jag kan inte låta bli att hoppas att detta är den månad som vi ska lyckas. Visst, det vore att "gå före i kön" (många försöker ju så otroligt länge...) men det vore bara så underbart om vi slapp gå och vänta på det där lilla pluset. Vi vill ju så gärna.

Jag och M åkte hem redan tidigt från festen, vi kände inte riktigt för att vara där (folk var för fulla och vi kände oss helt plötsligt väldigt tråkigt medelålders när vi inte drack själva :p).
Så hem åkte vi, och nu planerar vi att se film, gosa och käka maaaassor med godsaker! Vi har bland annat en påse med potatischips som jag kommer att trycka i mig. Älskar chips!
Och i och med att jag har mens tycker jag faktiskt att jag har rätt att vara jätteonyttig ;)

(M håller med mig! Ha! Man kan få sin pojk att gå med på vad som helst om man anför argumentet "Men älskling, du vet ju hur gnällig jag blir när jag har mens, är det inte bäst om vi ger mig så få anledningar som möjligt att gnälla för?")

Ja, strax ska jag och M äta en bit (mumsig stek, åh vad jag känner mig duktig just nu) och sedan så ska vi åka in mot festen. Jag har svart cocktailklänning på mig, rutiga skor med små rosetter (hur söta som helst) och extremstylat hår. Känner mig jäkligt snygg alltså!

Vi hörs i morgon igen!
Kram!

Nu kommer jag bli lite sentimental. Om ni inte gillar sådant rekommenderar jag er att hoppa över det här inlägget.

Jag tänker nämligen att skriva om M. M, som för mig är roten till allt fint som finns i mitt liv. Eller ja, kanske inte allt, men väldigt mycket av det.

Det finns förhållanden där man tror att man älskar den andre parten. Där allt känns fint, ända tills man börjar hitta fel.
Där felen irriterar en och skapar större och större hål som bara blir mer och mer irriterande, tills allt faller.
Sådana förhållanden har jag haft. Jag är så jäkla lycklig att det inte är så som det är med M.

Med M har jag det andra sortens förhållande. Där det går upp och ner, där det finns fel och kanter redan från början, men där känslan av "Jag älskar den här personen så jävla, jävla mycket" alltid finns med ändå. Där man kan vara rent otroligt arg på sin älskling, men ändå inte få nog av doften av hans hud på morgonen. Där man kan gnälla om vems tur det är att diska men ändå vakna mitt i natten och bli alldeles överväldigad av att han ligger där bredvid och snarkar.
Att han är där.

Jag älskar dig så.

Ett måste för den som går i bebistankar är helt klart Testlagret. Där hittar man det mesta som man behöver för att veta när bebisverkstaden ska börja gå på högvarv, och jag kan säga att det är en hel saker därifrån som ligger på min önskelista.
Vad säger ni till exempel om det här? 20 stycken graviditetstest för 90 kronor. Jämför det med att jag betalade 120 kronor för 2 CB-test på apoteket. Med tanke på att det är samma kvalité, förutom att CB vad jag har förstått har betydligt mer plast på sig, så är det definitivt något som jag vill ha.

Ja, haha, det här låter lite som ett reklaminlägg, det är faktiskt inte meningen, men med tanke på att tant röd kom och hälsade på här så har vi bestämt oss för att försöka ännu mer intensivt med bebisplanerna. Vi vill ju så gärna!

Tycks som att det är mensen som är på G. Magen känns blä och jag vill bara gråta just nu.
Usch.

Uppdaterar förmodligen mer utförligt senare idag, ska ut med M snart.

Blöder lite där nere och vet inte riktigt varför. Jag brukar inte ha mellanblödningar, så det är lite läskigt. Jag hoppas att det inte är ett tecken eller något sådant.

Hinner inte svara på kommentarer just nu, M tröstar mig med choklad och pussar. Hoppas att det inte är ett tecken.

M övertalade mig att följa med honom redan idag, så nu sitter jag hemma hos en av hans kompisar samtidigt som han spelar rollspel. Jag leker med datorn och har sällskap av kompisens katt, som för övrigt är lite småläskig (syns inte alls så bra på bilden, men just nu så står hon på bordet och tittar över kanten på datorn på mig, creeeepy!)

Så finns alltid Music Manager!
I know you want to ;)

(ja, jag sitter för mycket vid datorn. Nämn ett tema som du vill ha ett onlinespel på, jag vet ett åt dig. Dödlig random skola? Check. Erövra saker? Check. Äta pumpor? Check. Kom med förslag och jag lovar dig - jag vet något spel, antingen mmo eller flash, som handlar om det.)


Andro
aka the Nerd

Varför det är så många som måste ha bitchiga bloggar?
Jag menar, är det SÅ underbart att läsa om någon som skriver att man är en idiot?
Själv skulle jag aldrig klara av att skriva en sådan blogg. Det verkar... jobbigt helt enkelt. Jag föredrar att vara mig själv istället, med alla de för- och nackdelar det innebär :)

Snart så kommer M hit! Jag är så otroligt jävla glad att det finns inte.

Jag avskyr dem. Vill bara gråta.
Vill inte att det här ska vara tidig pms, vill inte. Jävla skit.

Ibland så blir jag väldigt trött på att vara yngst. Just att bo hemma, och hela tiden få stå ut med sina föräldrars nycker och idéer.
Det är så annorlunda när jag och M är tillsammans, själva någonstans. Då kan jag äntligen slappna av - inte för att vi gör något särskilt (vi städar, lagar mat, myser och tar det lugnt helt enkelt) men bara det faktum att man inte behöver ta det att någon springer in i en vid minst anade tillfälle.
Sedan är det väl lite småjobbigt för mig i och med att jag är minst också, och därmed räknas som hela familjens godtyckliga hackkyckling. Att jag när jag var liten (dvs fram till tioårsåldern ungefär) dessutom var väldigt känslig (läs, började gråta av nästan allt) så får jag fortfarande höra väldigt mycket om att jag ska vara gnällig, tjatig, överkänslig etcetera. Det kan bli lite påfrestande efter ett tag. Det innebär nämligen att jag inte kan säga ifrån ifall jag tycker det blir för mycket när t ex min bror driver med mig, kallar mig korkad, tjock eller liknande bara för i sådana fall så tycker min familj hela tiden att jag överreagerar.

Det kanske jag gör, jag vet inte. Det är väl kopplat till det att jag var mobbad när jag var yngre.
I alla fall så längtar jag tills jag och M kommer härifrån. Med M så är det helt annorlunda - med honom känner jag mig hel. Tillsammans med min familj så känner jag mig bara liten, värdelös och dum - med honom känner jag mig som en människa. Kanske inte bästa tjejen i världen - men bästa tjejen för honom. Att bara vara med honom gör mig så glad.
Vi bråkar och vi kan vara sura på varandra. Men trots det så kan jag inte tänka mig mitt liv eller min framtid utan honom.

Jag har haft killar innan, så det är inte det. Men då har jag fortfarande haft den där tomheten inom mig - den fyller M. Och inte på det sättet att jag inte varit förälskad innan, men M är den som jag älskar med hela mitt hjärta. Jag älskar hans dåliga sidor likaväl som de bra. Jag älskar hans dåliga morgonandedräkt och hans surande när han inte har rökt.
Som någon klok människa sa:
Man älskar inte en människa trots deras dåliga sidor, man älskar dem för de.

Jag önskar bara att samma sak kunde gälla för min familj, och att jag skulle kunna få slippa höra att jag är dum, ful, fet, dålig och allmänt misslyckad varenda gång som jag försöker delta i något slags samtal.
Efter 7 års tystnad börjar jag verkligen få nog.