Äsch.

Ursäkta mig för tidigare inlägg, det blev lite väl sentimentalt kanske. Jag borde förmodligen bara gå och lägga mig, men innan dess vill jag bara göra några statement så att det står helt klart:

Jag vill inte bli vare sig någon storbloggare elller någon modebloggare
Jag skriver om det som jag känner för. Jag kan inte ett skit om mode utan har på mig det som jag själv tycker är fint. Jag älskar skräpmat och musik men lever förmodligen det mest vanliga liv du kan tänka dig. Jag vill inte bli berömd. Absolut inte. Ärligt talat så kan jag inte tänka mig något värre än att bli igenkänd på stan, etcetera. Jag gillar att vara undercover, så att säga :-)

Det händer att jag kommenterar stora bloggar
Detta är mest för att jag råkar trilla in på dem och tycker att det är kul att kommentera. Jag har ärligt talat svårt att hålla mun även i riktiga livet. För det mesta så brukar jag ta bort adressen till min blogg i och med att jag inte vill att det ska se ut som att jag gör reklam för min blogg. Det är enbart när jag skriver med de läsare som är inne här "av fri vilja" eller vad man ska säga som jag använder bloggadressen.
(eller ska göra det, tyvärr är jag ju lite virrig och det händer att jag glömmer att ta bort adressen -_-)

Jag är bara en människa
Det vill säga, jag försöker inte vara mer än vad jag är på den här bloggen. Jag är vimsig, tramsig, uppe i det blå, hormonell, kärleksfull, temperamentsfull och glad. Kanske är det dumt av mig att inte spela en roll när jag bloggar, jag har börjat inse att det är det som kanske förväntas av en, men samtidigt - hur kul skulle det vara på en skala? För mig, menar jag.

Så, nu har vi det klart. Jag har runt 30 läsare varje dag, och får väl kanske mellan 5-10 kommentarer per dag. Det tycker jag är kul även om ni andra som kikar in gärna får kommentera mera, då behöver jag ju inte skriva nya inlägg så fort som jag känner för att pladdra lite mera :) Jag är ovanligt vanlig, dagarna går åt till plugg, läsa, vänner, dator och framför allt åt min älskade M!
Ja...

Nej, nu ska jag nog allt gå och lägga mig. Hormoner i kombination med att jag är småtrött är nog inte det bästa.
God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0