Dålig uppdatering, jag vet
Och jag ber om ursäkt för det, men jag har blivit lite bloggtrött. Att jag dessutom är råpmsig gör det inte direkt bättre, ärligt talat.
3 dagar kvar till min tidigaste BIM, men jag tror inte att det blev någonting den här gången heller. Suck.
3 dagar kvar till min tidigaste BIM, men jag tror inte att det blev någonting den här gången heller. Suck.
Svar på kommentar
Då den som skrivit kommentaren inte hade någon blogg eller så som jag kunde svara på så svarar jag här istället :)
Hej Karla! Nej, jag tar absolut inte illa upp över att du skriver - tvärtemot är det bra, för då kan jag förklara hur vi tänker.
Anledningen till att vi tog en time-out (vilket det var, men jag kände att det skulle vara dumt att skriva på bloggen i och med att jag inte visste hur det skulle bli sen, just då var jag dessutom så less på bloggen att jag bara ville lägga ner den) var att vi bägge behövde lite tid att tänka UTAN press från utsidan. Det vill säga, vi ville kunna få fundera själva.
Jag förstår att det låter oansvarigt att jag försvinner en dag för att sedan "Nu ska vi försöka igen!" men det ligger faktiskt mer än så bakom. Jag kan inte dela med mig av alla skäl (vore lite svårt att vara anonym då) men jag kan säga er att det ÄR inte så att vi vill ha bebis att gulla med, eller något i den stilen.
Angående det här med utbildning - M ska börja sina högre studier nästa höst, jag läser lite olika kurser parallellt i och med att jag vill bli klar med skolan så fort som möjligt (detta har inte att göra med bebisplanerna, utan helt enkelt att jag vill kunna ta studenten så tidigt som möjligt och därför sporrar mig själv till bra resultat).
Visst så skulle barnet vara lika välkommet om det var så att vi skaffade det om två-tre år, och kanske blir det så också. Våra respektive föräldrar har haft svårt att få oss - visst blev vi till, men det tog bra tid. M är äldst av sina syskon och när han skulle bli till så tog det 4 år, när min bror skulle bli till så tog det 3 år. Förstår ni? Även om vi slutar med preventivmedel (något vi dessutom (väldigt många dessutom just nu, ursäkta för det) gör i och med att jag inte tål hormonerna i p-plåster särskilt bra, och M är allergisk mot latex så vanliga kondomer är inte något alternativ) så behöver det inte bli så att jag blir gravid i morgon. Tvärtom är risken/chansen rätt liten att det blir så.
(så att ingen måste påpeka detta - jag VET att det finns kondomer i plast som M kan använda om det skulle vara så, och olika preventivmedel som förmodligen inte skulle ge mig lika dåliga reaktioner som p-piller, men återigen - personliga skäl som jag faktiskt vare sig kan eller riktigt vill dela med mig av till allt och alla).
Angående det här med att det att vi funderar så mycket - jag förstår inte, är det negativt? Det är väl klart att man funderar mycket, jag menar, jag vill ju kunna ge vårt barn den bästa av bästa uppväxter! Skulle det faktum att vi tvekar för en stund visa att vi inte är redo att föräldrar? Personligen tycker jag snarare att det visar på att vi inte är tjurskalliga och vägrar lyssna på vad folk säger till oss, utan istället drar oss tillbaka ett tag för att komma fram till vad vi vill. Det här låter jättehemskt, men ärligt talat så har faktiskt ingen annan med det att göra.
Kanske låter jag allmänt lögnaktig och falsk nu, men jag vill faktiskt inte lägga ut hela våra liv för allmän beskådan på internet. Det är skillnad på att dela med sig av vårt liv och att få det dissikerat. Dock vill jag på intet sätt pika den som skrivit kommentaren - det är okej att undra och jag hoppas du kanske fått ut något av mitt svar i alla fall. Men försök förstå mig också, att jag faktiskt inte vill vara någon allmän egendom som man bara kan komma och titta på när man får lust?
Jag blev faktiskt lite ledsen på den här kommentaren (kan bero på att jag har pms och är allmänt grinig) men jag trodde faktiskt att jag uttryckt mig bättre än så tidigare i bloggen. Jag har gång på gång försökt förklara hur vi tänker, men ändå så verkar det som att de flesta av er tycker att vi är idioter.
FÖR VAD ÄN NI ANONYMA SKRIVER, I KOMMENTARER SOM JAG INTE GODKÄNNER EFTERSOM ATT DE SAKNAR BÅDE SUBSTANS OCH MER INNEHÅLL ÄN FULA ORD -
Att skaffa barn är inte "mitt" projekt. Det är inte "min" idé. Jag tvingar inte M till ett enda jävla dugg och jag skulle aldrig ens drömma om att försöka. Tror ni att jag är så dum att jag vill sätta ett barn till världen för att ha som leksak?
I sådana fall är jag besviken. Jag trodde att jag hade uttryckt mig själv bättre än så.
Hej Karla! Nej, jag tar absolut inte illa upp över att du skriver - tvärtemot är det bra, för då kan jag förklara hur vi tänker.
Anledningen till att vi tog en time-out (vilket det var, men jag kände att det skulle vara dumt att skriva på bloggen i och med att jag inte visste hur det skulle bli sen, just då var jag dessutom så less på bloggen att jag bara ville lägga ner den) var att vi bägge behövde lite tid att tänka UTAN press från utsidan. Det vill säga, vi ville kunna få fundera själva.
Jag förstår att det låter oansvarigt att jag försvinner en dag för att sedan "Nu ska vi försöka igen!" men det ligger faktiskt mer än så bakom. Jag kan inte dela med mig av alla skäl (vore lite svårt att vara anonym då) men jag kan säga er att det ÄR inte så att vi vill ha bebis att gulla med, eller något i den stilen.
Angående det här med utbildning - M ska börja sina högre studier nästa höst, jag läser lite olika kurser parallellt i och med att jag vill bli klar med skolan så fort som möjligt (detta har inte att göra med bebisplanerna, utan helt enkelt att jag vill kunna ta studenten så tidigt som möjligt och därför sporrar mig själv till bra resultat).
Visst så skulle barnet vara lika välkommet om det var så att vi skaffade det om två-tre år, och kanske blir det så också. Våra respektive föräldrar har haft svårt att få oss - visst blev vi till, men det tog bra tid. M är äldst av sina syskon och när han skulle bli till så tog det 4 år, när min bror skulle bli till så tog det 3 år. Förstår ni? Även om vi slutar med preventivmedel (något vi dessutom (väldigt många dessutom just nu, ursäkta för det) gör i och med att jag inte tål hormonerna i p-plåster särskilt bra, och M är allergisk mot latex så vanliga kondomer är inte något alternativ) så behöver det inte bli så att jag blir gravid i morgon. Tvärtom är risken/chansen rätt liten att det blir så.
(så att ingen måste påpeka detta - jag VET att det finns kondomer i plast som M kan använda om det skulle vara så, och olika preventivmedel som förmodligen inte skulle ge mig lika dåliga reaktioner som p-piller, men återigen - personliga skäl som jag faktiskt vare sig kan eller riktigt vill dela med mig av till allt och alla).
Angående det här med att det att vi funderar så mycket - jag förstår inte, är det negativt? Det är väl klart att man funderar mycket, jag menar, jag vill ju kunna ge vårt barn den bästa av bästa uppväxter! Skulle det faktum att vi tvekar för en stund visa att vi inte är redo att föräldrar? Personligen tycker jag snarare att det visar på att vi inte är tjurskalliga och vägrar lyssna på vad folk säger till oss, utan istället drar oss tillbaka ett tag för att komma fram till vad vi vill. Det här låter jättehemskt, men ärligt talat så har faktiskt ingen annan med det att göra.
Kanske låter jag allmänt lögnaktig och falsk nu, men jag vill faktiskt inte lägga ut hela våra liv för allmän beskådan på internet. Det är skillnad på att dela med sig av vårt liv och att få det dissikerat. Dock vill jag på intet sätt pika den som skrivit kommentaren - det är okej att undra och jag hoppas du kanske fått ut något av mitt svar i alla fall. Men försök förstå mig också, att jag faktiskt inte vill vara någon allmän egendom som man bara kan komma och titta på när man får lust?
Jag blev faktiskt lite ledsen på den här kommentaren (kan bero på att jag har pms och är allmänt grinig) men jag trodde faktiskt att jag uttryckt mig bättre än så tidigare i bloggen. Jag har gång på gång försökt förklara hur vi tänker, men ändå så verkar det som att de flesta av er tycker att vi är idioter.
FÖR VAD ÄN NI ANONYMA SKRIVER, I KOMMENTARER SOM JAG INTE GODKÄNNER EFTERSOM ATT DE SAKNAR BÅDE SUBSTANS OCH MER INNEHÅLL ÄN FULA ORD -
Att skaffa barn är inte "mitt" projekt. Det är inte "min" idé. Jag tvingar inte M till ett enda jävla dugg och jag skulle aldrig ens drömma om att försöka. Tror ni att jag är så dum att jag vill sätta ett barn till världen för att ha som leksak?
I sådana fall är jag besviken. Jag trodde att jag hade uttryckt mig själv bättre än så.
Hej igen!
Ja, efter några dagars mys, gos och allmän eftertanke har vi bestämt oss igen - Vi ska försöka och vi ska klara det.
Följ oss gärna mot plusset?
Följ oss gärna mot plusset?
T.R.Å.K.I.G.T
Dock ska jag snart baka med M, det blir underbart.
Puss!
Puss!
Kära läsare.
Nu så ska jag säga något som kommer få en del av er att jubla, och vissa av er att sucka högt.
Jag och M har bestämt oss för att vänta med barn trots allt. Detta är ett beslut vi har kommit fram till tillsammans och jag känner mig helt tillfreds med det - tro inte att han har tvingat mig eller så.
Jag har ännu inte bestämt om jag kommer att behålla bloggen. Kanske, men då blir det inte i den här formen.
Tack ni som läst och kommenterat, om några år så återupptar vi jakten på pluset!
Kram
Jag och M har bestämt oss för att vänta med barn trots allt. Detta är ett beslut vi har kommit fram till tillsammans och jag känner mig helt tillfreds med det - tro inte att han har tvingat mig eller så.
Jag har ännu inte bestämt om jag kommer att behålla bloggen. Kanske, men då blir det inte i den här formen.
Tack ni som läst och kommenterat, om några år så återupptar vi jakten på pluset!
Kram
Nu...
så ska jag alldeles strax gå till bussen för att åka in till stan och träffa M!
Vi hörs senare ikväll allihop!
Vi hörs senare ikväll allihop!
Har räknat
Och inser att förlåt, jag har räknat fel. Det här blir ju bara vårt andra försök efter missfallet, inte det tredje!
Är så jobbigt att hålla reda på bara.
Så, här kommer en liten lista för att både ni och jag ska kunna hålla reda på datumen:
4/10 Positivt graviditetstest
10/10 Missfall
30/10 Mens
- DAGENS DATUM -
19/11 Beräknad BIM såvida cykeln på 20 dagar håller i sig
23/11 Testa såvida jag inte har fått mens
Är så jobbigt att hålla reda på bara.
Så, här kommer en liten lista för att både ni och jag ska kunna hålla reda på datumen:
4/10 Positivt graviditetstest
10/10 Missfall
30/10 Mens
- DAGENS DATUM -
19/11 Beräknad BIM såvida cykeln på 20 dagar håller i sig
23/11 Testa såvida jag inte har fått mens
Surar
Fortfarande inget utslag på äl-stickorna, det känns till och med som att kontrollstrecket blir svagare för var dag som går. Jag förstår verkligen inte hur man orkar kämpa på i flera år för att lyckas bli gravid.
Idag så är det nästan exakt en månad sedan mitt missfall. Hade jag inte fått det så hade det nu varit dags för inskrivning på MVC och sådant. Det gör mig faktiskt lite ledsen att tänka på. Dock så är det ju bara att kämpa vidare. Det ska bli vår tur också.
Idag så är det nästan exakt en månad sedan mitt missfall. Hade jag inte fått det så hade det nu varit dags för inskrivning på MVC och sådant. Det gör mig faktiskt lite ledsen att tänka på. Dock så är det ju bara att kämpa vidare. Det ska bli vår tur också.
I skolan
Just nu så sitter jag i skolan där jag har min tyskaundervisning (inte samma som min vanliga skola, då min vanliga skola inte har språk som obligatorisk undervisning och därför inga språklärare).
Kan ju säga att jag verkligen avskyr den här skolan. Den är för stor, för högljudd och eleverna som går här verkar ha en mentalitet som går ut på att reta varandra så mycket som möjligt. Nej, tacka vet jag min skola, den är mycket bättre (även om vi förmodligen är lika högljudda).
Tack förresten för alla uppmuntrande svar gällande rökningen! Jag har nu gjort följande löfte till mig själv -
Har en cigarett kvar i mitt paket, när den är rökt så ska det bli NADA. Och för att verkligen få det här att funka så kommer jag även att skapa en ticker för att kunna hålla reda på hur bra jag sköter mig. För nu är det verkligen dags att sluta! Jag har rökt allt för lång tid och slösat allt för mycket pengar på cigaretter! :)
Kan ju säga att jag verkligen avskyr den här skolan. Den är för stor, för högljudd och eleverna som går här verkar ha en mentalitet som går ut på att reta varandra så mycket som möjligt. Nej, tacka vet jag min skola, den är mycket bättre (även om vi förmodligen är lika högljudda).
Tack förresten för alla uppmuntrande svar gällande rökningen! Jag har nu gjort följande löfte till mig själv -
Har en cigarett kvar i mitt paket, när den är rökt så ska det bli NADA. Och för att verkligen få det här att funka så kommer jag även att skapa en ticker för att kunna hålla reda på hur bra jag sköter mig. För nu är det verkligen dags att sluta! Jag har rökt allt för lång tid och slösat allt för mycket pengar på cigaretter! :)
Det finns alltid någon, tro det eller ej
God morgon!
Idag så står det tyskalektion och M på schemat. Fortfarande ingen äl i sikte, suck, snart skiter jag i de här jävla testen.
Det har gått nedåt (eller uppåt, beroende på hur man ser det) med att sluta röka. Efter missfallet har jag i perioder slutat helt, för att sedan gå upp till min vanliga nivå igen (mellan 10-15 cigaretter per dag). Jag säger bara det - börja aldrig röka! Det är ett riktigt skitberoende, och dessutom jättesvårt att bli av med.
Dock så vill jag lämpa in mitt favoritcitat här, som jag tycker passar bra.
Uno <3 säger jag bara.
Man behöver inte alltid vara stark, man får finnas ändå
Idag så står det tyskalektion och M på schemat. Fortfarande ingen äl i sikte, suck, snart skiter jag i de här jävla testen.
Det har gått nedåt (eller uppåt, beroende på hur man ser det) med att sluta röka. Efter missfallet har jag i perioder slutat helt, för att sedan gå upp till min vanliga nivå igen (mellan 10-15 cigaretter per dag). Jag säger bara det - börja aldrig röka! Det är ett riktigt skitberoende, och dessutom jättesvårt att bli av med.
Dock så vill jag lämpa in mitt favoritcitat här, som jag tycker passar bra.
Uno <3 säger jag bara.
Man behöver inte alltid vara stark, man får finnas ändå
Det finns inget mer att säga
Till M
Vad du anförtror åt mig ska jag anförtro åt dig.
Jag älskar dig.
Boll.
Fortfarande svagt äl-test, Blä säger jag bara! Jag vill ju att den ska komma. Usch, får väl testa i morgon igen. Det känns bara så surt att jag faktiskt hade starkare för två dagar sedan, men inte så starkt som kontrollstrecket. Men nu har det varit knappt synbara linjer i två dagar. Vad ska man tro liksom? Det är väl kroppen som jävlas med mig efter missfallet fortfarande. Usch.
Tänkte för övrigt svara på en lite kul fråga som jag fick på mailen idag, nämligen:
Vem är du egentligen?
Det här är inte det lättaste, så istället för att skriva en lång berättelse om vad jag är så tänkte jag försöka dela in mig själv med lite korta adjektiv och adverb. Kanske är det till någon hjälp, kanske gör det er bara mer förvirrade, men här kommer det i alla fall.
Jag är: Dramatisk, lat, kärleksfull, otålig, småvirrig, djurvän, ambivalent, pålitlig, envis, svartklädd, datanörd, rökare (på avtrappning, försöker sluta helt), chokladälskare, snyftare (d v s gråter till filmer), musikälskare, grammatiknörd, dagdrömmare, slarvig och pedantisk.
Jag har: Drömmar, sköldpaddor, en underbar M vid min sida, blå mascara, avbitna naglar, ärr, dålig humor, färgglada strumpor, linser, massor med böcker, vänner, bra betyg, ridvana och ett ps2.
Hjälpte det något? ;) Om ni skulle beskriva er själva på liknande sätt, hur skulle ni då skriva?
Tänkte för övrigt svara på en lite kul fråga som jag fick på mailen idag, nämligen:
Vem är du egentligen?
Det här är inte det lättaste, så istället för att skriva en lång berättelse om vad jag är så tänkte jag försöka dela in mig själv med lite korta adjektiv och adverb. Kanske är det till någon hjälp, kanske gör det er bara mer förvirrade, men här kommer det i alla fall.
Jag är: Dramatisk, lat, kärleksfull, otålig, småvirrig, djurvän, ambivalent, pålitlig, envis, svartklädd, datanörd, rökare (på avtrappning, försöker sluta helt), chokladälskare, snyftare (d v s gråter till filmer), musikälskare, grammatiknörd, dagdrömmare, slarvig och pedantisk.
Jag har: Drömmar, sköldpaddor, en underbar M vid min sida, blå mascara, avbitna naglar, ärr, dålig humor, färgglada strumpor, linser, massor med böcker, vänner, bra betyg, ridvana och ett ps2.
Hjälpte det något? ;) Om ni skulle beskriva er själva på liknande sätt, hur skulle ni då skriva?
Good morning, ladies
Av någon anledning så har jag fått för mig att det är mest tjejer som läser min blogg. Haha, det är väl rätt naturligt egentligen - alla undersökningar säger ju att det är till överväldigande del tjejer som överhuvudtaget läser bloggar.
Just nu har jag inte så mycket att skriva. Hemskt ledsen för det, men det här är en sådan där dag då man bara vill sura och gå och lägga sig under täcket igen (dock tror jag att jag inte ska göra det, jag skulle bara somna och sova bort hela dagen, haha).
Jag är hemskt ledsen över att jag inte svarat på kommentarer, förresten! Anledningen till detta är att jag haft lite småsvajjigt humör nu i helgen, känt mig allmänt depp och verkligen inte velat sprida mitt dåliga humör till er underbara läsare. Jag menar - vem vill läsa sådana kommentarer?
Jag lovar dock att bättra mig!
Kram
Just nu har jag inte så mycket att skriva. Hemskt ledsen för det, men det här är en sådan där dag då man bara vill sura och gå och lägga sig under täcket igen (dock tror jag att jag inte ska göra det, jag skulle bara somna och sova bort hela dagen, haha).
Jag är hemskt ledsen över att jag inte svarat på kommentarer, förresten! Anledningen till detta är att jag haft lite småsvajjigt humör nu i helgen, känt mig allmänt depp och verkligen inte velat sprida mitt dåliga humör till er underbara läsare. Jag menar - vem vill läsa sådana kommentarer?
Jag lovar dock att bättra mig!
Kram
Hemma igen.
Nu har jag precis kommit hem, och är väl lite smådepp. Tog ett test för säkerhets skull - idag var ju mitt egentliga BIM och jag hoppades väl lite halvt på att det skulle vara två streck på stickan och att mensen bara var en mellanblödning. Tyvärr inte dock, så nu hoppas vi på den 19:e...
Har inte direkt något att säga, men ni får ha det fint. Jag ska gå och kolla testet en sista gång innan jag slänger det, ciao!
Har inte direkt något att säga, men ni får ha det fint. Jag ska gå och kolla testet en sista gång innan jag slänger det, ciao!
Ibland
Så känns det som att mina inlägg är både korta och tråkiga.
Ber om ursäkt för det.
Just nu så är det dock för att jag inte är mitt mest positiva jag. Mår blä.
Hoppas ni har det bättre.
Ber om ursäkt för det.
Just nu så är det dock för att jag inte är mitt mest positiva jag. Mår blä.
Hoppas ni har det bättre.
God morgon!
Bara en liten snabb update - jag ligger här i sängen och slöar medan M med familj gratulerar hans bror som fyller hela 15 år idag! Jag föredrar att göra det lite senare, när jag är mer vaken, haha...
Grattis till A dock! Nu har jag er bloggläsare som vittnen på att jag faktiskt har sagt det ;)
Grattis till A dock! Nu har jag er bloggläsare som vittnen på att jag faktiskt har sagt det ;)
Söt älskling, söta bilder
M leker fotograf och tar en massa bilder på mig när jag ligger och latar mig i sängen. Han är en sådan gullunge. Påstår till och med att resultatet blir snyggt ;)
Underbar musikal, underbar låt.
Min statistik...
... går lite upp och ned kan man lätt säga!
Ingen äl idag förresten, gjorde om det testet... Lite ledsamt, men vad gör man? :/
Detta är trots allt bara vårt... öh, vad blir det? Andra försök efter missfallet, tror jag. Andra eller tredje. Jag är inte så bra på att hålla koll på sådant.
Ska testa ett till grav-test på måndag, tror jag. Då är jag trots allt BIM+2 från min förra cykel (komplicerat, jäkla kropp som helt plötsligt bestämt sig för att vara oregelbunden!).Ni får hålla tummarna för mig!
Kram
Ingen äl idag förresten, gjorde om det testet... Lite ledsamt, men vad gör man? :/
Detta är trots allt bara vårt... öh, vad blir det? Andra försök efter missfallet, tror jag. Andra eller tredje. Jag är inte så bra på att hålla koll på sådant.
Ska testa ett till grav-test på måndag, tror jag. Då är jag trots allt BIM+2 från min förra cykel (komplicerat, jäkla kropp som helt plötsligt bestämt sig för att vara oregelbunden!).Ni får hålla tummarna för mig!
Kram
Wiiie och lol, på samma gång :p
Idag så har mina test kommit, så alltså är jag glad! :)
Dock så begick jag ett misstag när jag skulle ta dem, råkade stoppa ner de åt fel håll i behållaren och ja, det var väl kanske inte jättebra -_-'
Men det är sådant som händer, jag antar att jag får ta ett nytt äl-test i alla fall. Har nio grav-test kvar och de ska jag nog inte göra slut på, även fast det känns lockande, hehe.
Nej, nu ska jag dock ta och slå in en present till far min! Är ju trots allt fars dag på söndag :)
Dock så begick jag ett misstag när jag skulle ta dem, råkade stoppa ner de åt fel håll i behållaren och ja, det var väl kanske inte jättebra -_-'
Men det är sådant som händer, jag antar att jag får ta ett nytt äl-test i alla fall. Har nio grav-test kvar och de ska jag nog inte göra slut på, även fast det känns lockande, hehe.
Nej, nu ska jag dock ta och slå in en present till far min! Är ju trots allt fars dag på söndag :)
Mmm....
Just nu så har jag lektion, handlar om ljud och det är ganska tråkigt. Men det är bara 40 minuter kvar så jag överlever nog ;)
Sedan så ska jag hem som sagt, längtar efter att se om testen har kommit :)
Men vet ni vad som gör mig nojjig?
Jag tittade på det andra testet, det jag gjorde igår, några timmar senare och då hade det en linje på exakt samma ställe som det andra testet! Fasen, jag borde sluta titta på dem, men jag blir ju så jäkla nojjig :/
Det är väl att plåga sig själv antar jag, men samtidigt så vill jag ju veta så snart som möjligt.
(Har testerna kommit idag så gör jag förmodligen ett äl-test i alla fall. Visar det på något tar jag ett grav-test också, för säkerhets skull.
Men sedan så blir det inga test i helgen, för då ska jag och M bara mysa.
Sedan så ska jag hem som sagt, längtar efter att se om testen har kommit :)
Men vet ni vad som gör mig nojjig?
Jag tittade på det andra testet, det jag gjorde igår, några timmar senare och då hade det en linje på exakt samma ställe som det andra testet! Fasen, jag borde sluta titta på dem, men jag blir ju så jäkla nojjig :/
Det är väl att plåga sig själv antar jag, men samtidigt så vill jag ju veta så snart som möjligt.
(Har testerna kommit idag så gör jag förmodligen ett äl-test i alla fall. Visar det på något tar jag ett grav-test också, för säkerhets skull.
Men sedan så blir det inga test i helgen, för då ska jag och M bara mysa.
Gääääsp
God morgon allihop!
En snabb update innan jag släpar mig till bussen för att åka till skolan.
Idag så kommer mina tester från testlagret och jag är så jäkla glad, wihooo! Att jag sedan ska till M gör inte direkt saken sämre. Det ska bli underbart att se min store älsklingsdrufs igen.
Vad ska ni göra idag?
En snabb update innan jag släpar mig till bussen för att åka till skolan.
Idag så kommer mina tester från testlagret och jag är så jäkla glad, wihooo! Att jag sedan ska till M gör inte direkt saken sämre. Det ska bli underbart att se min store älsklingsdrufs igen.
Vad ska ni göra idag?
Frågor&Svar2
Kollade nyss min inbox (till bloggens mail, [email protected]), och såg att det trillat in några frågor :)
Dessa får sina svar här och nu!
(På grund av mitt överdrivna kontrollbehov så har jag rättat grammatik och stavning, hoppas ni inte blir sura p g a detta)
Fråga:
Är du verkligen 15 år?
Anonym
Svar:
Nej, 15 är jag definitivt inte. Vet inte var du fått det ifrån, men det stämmer verkligen inte :D
Jag är 17 år gammal, född 1992, alltså så fyller jag 18 nästa år.
Fråga:
Vad tycker era föräldrar om att ni försöker bli föräldrar så unga?
Emelie
Svar:
Våra föräldrar bryr sig ärligt talat inte särskilt mycket. De tycker att det är vårt beslut.
Fråga:
Hej, jag är 16 år och jag vill också bli gravid! Problemet är att jag inte vågar säga något till mina föräldrar och min kille vill inte ha barn, hur ska jag göra för att övertala honom?
Johanna
Svar:
Ärligt talat så tycker jag inte att du ska försöka övertala din pojkvän till att skaffa barn - det är inte ett beslut som ska tvingas fram! Visst, du kanske tycker att jag kastar sten i glashus nu, men M ville ha barn redan från början - jag erbjöd mig att göra abort för hans skull, men han sa nej. Jag tycker ärligt talat inte att man ska tvinga (eller övertala) någon att bli pappa (eller mamma) som inte själv vill det. Visst, man kan prata om det, men övertala... Det känns fel. Jag är ledsen att jag inte kan ge ett bättre svar, men det är så här jag tycker.
Fortsätt gärna att skicka in frågor! Jag svarar så fort jag får ändan ur vagnen och loggar in på mailen så att jag ser dem :)
Dessa får sina svar här och nu!
(På grund av mitt överdrivna kontrollbehov så har jag rättat grammatik och stavning, hoppas ni inte blir sura p g a detta)
Fråga:
Är du verkligen 15 år?
Anonym
Svar:
Nej, 15 är jag definitivt inte. Vet inte var du fått det ifrån, men det stämmer verkligen inte :D
Jag är 17 år gammal, född 1992, alltså så fyller jag 18 nästa år.
Fråga:
Vad tycker era föräldrar om att ni försöker bli föräldrar så unga?
Emelie
Svar:
Våra föräldrar bryr sig ärligt talat inte särskilt mycket. De tycker att det är vårt beslut.
Fråga:
Hej, jag är 16 år och jag vill också bli gravid! Problemet är att jag inte vågar säga något till mina föräldrar och min kille vill inte ha barn, hur ska jag göra för att övertala honom?
Johanna
Svar:
Ärligt talat så tycker jag inte att du ska försöka övertala din pojkvän till att skaffa barn - det är inte ett beslut som ska tvingas fram! Visst, du kanske tycker att jag kastar sten i glashus nu, men M ville ha barn redan från början - jag erbjöd mig att göra abort för hans skull, men han sa nej. Jag tycker ärligt talat inte att man ska tvinga (eller övertala) någon att bli pappa (eller mamma) som inte själv vill det. Visst, man kan prata om det, men övertala... Det känns fel. Jag är ledsen att jag inte kan ge ett bättre svar, men det är så här jag tycker.
Fortsätt gärna att skicka in frågor! Jag svarar så fort jag får ändan ur vagnen och loggar in på mailen så att jag ser dem :)
YEEEEEEESSSS!
Så jäkla jäkla jäkla underbart!
Testlagret har skickat mitt paket med posten idag och alltså kommer det i morgon!
Håller på att smälla av, så glad är jag. Wiiiie!
Alla som vill kan väl stödja duktiga testlagret genom att beställa era tester därifrån? ;)
De har graviditets-, ägglossnings- och spermatester, och om man är som jag och gillar att veta så är det definitivt värt den billiga penningen :D
Här har ni adressen till testlagret, om ni inte redan varit där.
Testlagret har skickat mitt paket med posten idag och alltså kommer det i morgon!
Håller på att smälla av, så glad är jag. Wiiiie!
Alla som vill kan väl stödja duktiga testlagret genom att beställa era tester därifrån? ;)
De har graviditets-, ägglossnings- och spermatester, och om man är som jag och gillar att veta så är det definitivt värt den billiga penningen :D
Här har ni adressen till testlagret, om ni inte redan varit där.
Nu har jag...
Lärt mig kontrollera kameran hjälpligt? Check.
Sovit men är fortfarande trött? Check
Förbannat mitt mailprogram i timmar? Check
Längtat efter M? Check
Städat som jag borde? Ingen check
Varit väldigt väldigt avundsjuk på en hel del människor? Check.
Sovit men är fortfarande trött? Check
Förbannat mitt mailprogram i timmar? Check
Längtat efter M? Check
Städat som jag borde? Ingen check
Varit väldigt väldigt avundsjuk på en hel del människor? Check.
...
Alla pratar om snön
men här finns bara sockerkristaller i mitt tangentbord
Kanske är det ett bevis på saker och tings outgrundlighet?
men här finns bara sockerkristaller i mitt tangentbord
Kanske är det ett bevis på saker och tings outgrundlighet?
Fy sjuttan för förhoppning.
Jag tog mitt andra CB-test nu nyss, negativt förstås. Slängde det, men kom i sista stund på att jag ville titta på det en sista gång så att jag kunde vara säker på att den verkligen var negativ.
Jag fiskar alltså upp vad jag tror var dagens gravtest. Ser en smal, smal men definitivt STARK linje som går åt RÄTT HÅLL! Vacklar till, känner hur glädjen bubblar upp men inser sedan att det inte är dagens gravtest, utan det jag tog för typ två dagar sedan. Alltså inte tillförlitligt.
Det andra testet för idag förblir sorgligt negativt.
Fan.
Jag fiskar alltså upp vad jag tror var dagens gravtest. Ser en smal, smal men definitivt STARK linje som går åt RÄTT HÅLL! Vacklar till, känner hur glädjen bubblar upp men inser sedan att det inte är dagens gravtest, utan det jag tog för typ två dagar sedan. Alltså inte tillförlitligt.
Det andra testet för idag förblir sorgligt negativt.
Fan.
Blä!
Fick mail från testlagret idag, tydligen hade inte min beställning gått fram! Känner mig jättepessimistisk idag så det känns som att de aldrig kommer att komma. Tidigaste är ju i morgon och det betyder att jag ÅTER IGEN måste åka hem efter skolan och bla bla bla. Såvida jag inte väljer att skolka tills posten kommer.
Nej, just nu är jag sur. Riktigt sur.
Nej, just nu är jag sur. Riktigt sur.
Jag ser
En brevbärare!
Vågar inte gå ut förrän har har cyklat förbi här, men snälla, åh snälla, låt honom ha brev åt mig...
Update: Fan! Inget brev till mig :(
Var dock city-mail - kanske kommer Posten lite senare...
(Problemet är bara att jag har lovat M att vara hos honom fyra, vilket innebär att jag måste åka härifrån senast om två timmar...)
Vågar inte gå ut förrän har har cyklat förbi här, men snälla, åh snälla, låt honom ha brev åt mig...
Update: Fan! Inget brev till mig :(
Var dock city-mail - kanske kommer Posten lite senare...
(Problemet är bara att jag har lovat M att vara hos honom fyra, vilket innebär att jag måste åka härifrån senast om två timmar...)
Besökrekord igår!
Blev lite förvånad idag när jag loggade in och såg att gårdagen slagit nytt besöksrekord med 59 unika träffar, wohoo!
Visst, som sagt vill jag inte bli någon storbloggare, men det är faktiskt alltid lika kul när nya människor hittar hit, speciellt som det blivit lite nya kommentarer också :)
Idag så ska jag antingen till M, eller så kommer han hit. Var lite hormonell igår så började storböla i telefon med honom eftersom jag saknade honom så, suck säger jag bara... M är dock stabil och det är väl en av de saker som jag nästan älskar mest med honom - när jag är virrig så står han med båda fötterna på jorden, och håller i mig om något går fel.
Älskade M! <3
Vad ska ni göra idag?
Visst, som sagt vill jag inte bli någon storbloggare, men det är faktiskt alltid lika kul när nya människor hittar hit, speciellt som det blivit lite nya kommentarer också :)
Idag så ska jag antingen till M, eller så kommer han hit. Var lite hormonell igår så började storböla i telefon med honom eftersom jag saknade honom så, suck säger jag bara... M är dock stabil och det är väl en av de saker som jag nästan älskar mest med honom - när jag är virrig så står han med båda fötterna på jorden, och håller i mig om något går fel.
Älskade M! <3
Vad ska ni göra idag?
Varför vi väljer att skaffa barn nu
Det blir inget sova för mig riktigt ännu, eftersom jag fick i mig lite mat och piggnade till. Istället så tänkte jag försöka svara redigt på den återkommande frågan från folk som tittar in här - Varför jag och M väljer att skaffa barn så tidigt. Jag har skrivit om det här många gånger innan, men jag väljer att samla det hela under ett inlägg så att ni tydligt ska kunna se hela historien. Var ska jag börja då?
Jag antar att jag får börja från början.
Sommaren innan jag blev gravid
Jag kan ärligt säga att jag aldrig ens tänkt tanken på att skaffa barn som ung innan jag blev gravid. Ärligt talat så tyckte jag väl att barn kunde vara söta - på avstånd. Blotta tanken på att ha ett av de krälande på mig fyllde mig dock med avsmak, trots att jag redan tappat förtjusningen för långa partykvällar och att supa sig så redlöst full att man inte kan gå rakt. Jag var fullt nöjd med att bara vara tillsammans med min älskade M, träffa kompisar, fika och sommarjobba. Vi gick på spelningar och fester, käkade glass och gjorde allt som hör sommaren till. Det var en väldigt lugn sommar helt enkelt, och det trivdes jag med.
I mitten på sommaren så började min mens bråka med mig. Förmodligen så var det för att jag (lite slarvig som jag är) fipplat för mycket med p-plåstrena. Min kropp började helt enkelt säga emot och jag fick sen mens, lite konstig mens och så vidare. Jag tänkte inte särskilt mycket på det dock - vem skulle göra det? Jag bara antog att det var hormonerna som blivit lite konstiga, speciellt som jag tidigare haft väldigt regelbunden mens.
När jag blev gravid
Det är svårt att förklara den där känslan som jag fick när jag satt på toaletten och tittade på det där svaga lilla plusset som framträdde på testet. Det var M som hade tvingat mig att göra testet, och trots att jag trott att han bara var paranoid så visade det sig att han hade rätt.
Min första tanke var (och detta minns jag kristallklart): "Hur ska jag berätta det här för min mamma?"
Jag grät en smula, var hur rädd som helst. 17 år och gravid, hur kunde det hända? Jag var ju inte sådan, jag var ju en vanlig tjej, inte något slags white-trash som gifte sig vid arton års ålder och hade fem barn vid 22 (så tänkte jag då alltså, var lite virrig).
Jag kunde dock inte sluta stirra på det där plusset, och till slut så insåg jag väl faktiskt vad det var. Ett nytt liv. Kunde jag bli annat än hänförd och tacka gud för att detta mirakel förunnats mig?
Kunde jag annat än att behålla det?
Jag ville, men jag var tvungen att prata med M först. Jag ville inte låta ett barn komma till världen om det inte var önskat av bägge sina föräldrar, och M är trots allt den viktigaste människan i min värld. Jag tror aldrig att jag har varit så rädd i hela mitt liv som när jag skulle berätta det för M.
M's reaktion
M är en väldigt lugn person även i vanliga fall. Jag är den temperamentsfulla av oss, och det är han som håller koll på saker. Så även blev hans reaktion när jag berättade att jag var gravid, precis som han misstänkt.
Han undrade hur jag ville göra. Jag frågade hur han ville göra. Han sa att han skulle stötta mig oavsett vad jag valde.
Detta var ju inte svar nog för mig. Jag ville ju inte välja det här barnet själv, jag ville att vi tillsammans skulle komma fram till något. Så jag tjatade och tjatade på M om att han skulle säga vad han själv ville, och till slut sa han det:
"Jag kan aldrig tvinga dig att göra något du inte vill med din kropp, men om du vill behålla barnet så svär jag att jag ska bli en bra pappa till honom eller henne."
9 lyckliga dagar
9 dagar fick vi på oss att vänja oss vid känslan av att vi skulle bli gravida. Trots att vi båda var rädda så var den underbar, och vi tillbringade många långa nätter med att bara ligga och prata om oss, om det som komma skulle.
Vad skulle hända om vi skiljdes åt?
Hur skulle vi klara ekonomin?
Var skulle vi bo?
De flesta frågorna fick faktiskt svar. Det var rätt betryggande och i slutet på de där nio dagarna så började vi faktiskt glädja oss åt att vi skulle få ett barn tillsammans. Ett barn, som skulle bli en tonåring som skulle bli en vuxen som skulle bli...
Men nu blev det inte så.
Missfallet
Jag började blöda den 10 Oktober, och det går inte att säga hur mycket smärta som det beredde mig. Inte rent fysiskt, för förutom lite lätt kramp så gick det utan smärta. Men mentalt.
Våra drömmar föll. Jag kunde se hur M led, hjälplös som han var, när han smekte min mage och försökte få mig att sluta gråta.
Vissa kanske skulle tycka att det var det bästa som skett att vi förlorade barnet, men av förklarliga skäl tycker inte vi det.
Ett par dagar så gick vi bara runt i tystnad, jag kunde inte säga något, det enda jag ville göra var att ligga med ansiktet mot M's bröstkorg och höra hans hjärta slå.
"Vi försöker igen"
Det är svårt att säga varför, men tankarna på ett barn vägrade lämna mitt huvud. Jag höll tyst med dem för M dock - jag tänkte inte låta hans börda bli tyngre och dessutom så insåg jag ju själv att han förmodligen inte skulle dela min dröm. Att bli gravid av misstag är en sak - att med vett och vilje bli det är en helt annan.
En dag så tog vi upp det ändå. Eller ja, det blev så, för vi bråkade om något helt annat och det slutade med att vi kom in på ämnet.
Exakt vad vi sa behöver inte nämnas, men jag kan i alla fall säga hur samtalet (eller vad man nu ska kalla det) slutade...
Jag: "Du tycker väl att det är lika bra att jag fick missfall!"
M: (chockad) "Tror du verkligen det? Jag trodde att du var arg på mig eftersom jag inte kunde skydda dig från att förlora barnet."
Det hade jag ju verkligen inte varit! Eller ja, inte som jag vet om i alla fall.
Vi slog armarna om varandra och grät en stund, grät för det som inte blivit, grät för att vi inte visste hur vår framtid skulle se ut sedan.
Och så sa M de där magiska orden som jag för alltid kommer att bära i en gyllene ask i mitt hjärta, tillsammans med alla andra vackra saker han har sagt.
"Vi försöker igen"
Just nu
Just idag så är vi inne på det andra försöket efter missfallet och jag hoppas verkligen att det tar sig den här gången. Det är lite frustrerande att veta att man kan bli gravid när man inte vill det, men att det inte tar sig när man går och hoppas.
Jag slutade med p-plåster samma dag som jag fick reda på att jag var gravid, och just nu hoppas vi att cykeln stabiliseras (liiiite jobbigt är det allt att ha sex dygnet runt i en månads tid).
Min nästa BIM ligger förmodligen på den 19:e November, om 20-dagarscykeln består.
Är det mer saker som är oklart svarar jag gärna på frågor.
Jag antar att jag får börja från början.
Sommaren innan jag blev gravid
Jag kan ärligt säga att jag aldrig ens tänkt tanken på att skaffa barn som ung innan jag blev gravid. Ärligt talat så tyckte jag väl att barn kunde vara söta - på avstånd. Blotta tanken på att ha ett av de krälande på mig fyllde mig dock med avsmak, trots att jag redan tappat förtjusningen för långa partykvällar och att supa sig så redlöst full att man inte kan gå rakt. Jag var fullt nöjd med att bara vara tillsammans med min älskade M, träffa kompisar, fika och sommarjobba. Vi gick på spelningar och fester, käkade glass och gjorde allt som hör sommaren till. Det var en väldigt lugn sommar helt enkelt, och det trivdes jag med.
I mitten på sommaren så började min mens bråka med mig. Förmodligen så var det för att jag (lite slarvig som jag är) fipplat för mycket med p-plåstrena. Min kropp började helt enkelt säga emot och jag fick sen mens, lite konstig mens och så vidare. Jag tänkte inte särskilt mycket på det dock - vem skulle göra det? Jag bara antog att det var hormonerna som blivit lite konstiga, speciellt som jag tidigare haft väldigt regelbunden mens.
När jag blev gravid
Det är svårt att förklara den där känslan som jag fick när jag satt på toaletten och tittade på det där svaga lilla plusset som framträdde på testet. Det var M som hade tvingat mig att göra testet, och trots att jag trott att han bara var paranoid så visade det sig att han hade rätt.
Min första tanke var (och detta minns jag kristallklart): "Hur ska jag berätta det här för min mamma?"
Jag grät en smula, var hur rädd som helst. 17 år och gravid, hur kunde det hända? Jag var ju inte sådan, jag var ju en vanlig tjej, inte något slags white-trash som gifte sig vid arton års ålder och hade fem barn vid 22 (så tänkte jag då alltså, var lite virrig).
Jag kunde dock inte sluta stirra på det där plusset, och till slut så insåg jag väl faktiskt vad det var. Ett nytt liv. Kunde jag bli annat än hänförd och tacka gud för att detta mirakel förunnats mig?
Kunde jag annat än att behålla det?
Jag ville, men jag var tvungen att prata med M först. Jag ville inte låta ett barn komma till världen om det inte var önskat av bägge sina föräldrar, och M är trots allt den viktigaste människan i min värld. Jag tror aldrig att jag har varit så rädd i hela mitt liv som när jag skulle berätta det för M.
M's reaktion
M är en väldigt lugn person även i vanliga fall. Jag är den temperamentsfulla av oss, och det är han som håller koll på saker. Så även blev hans reaktion när jag berättade att jag var gravid, precis som han misstänkt.
Han undrade hur jag ville göra. Jag frågade hur han ville göra. Han sa att han skulle stötta mig oavsett vad jag valde.
Detta var ju inte svar nog för mig. Jag ville ju inte välja det här barnet själv, jag ville att vi tillsammans skulle komma fram till något. Så jag tjatade och tjatade på M om att han skulle säga vad han själv ville, och till slut sa han det:
"Jag kan aldrig tvinga dig att göra något du inte vill med din kropp, men om du vill behålla barnet så svär jag att jag ska bli en bra pappa till honom eller henne."
9 lyckliga dagar
9 dagar fick vi på oss att vänja oss vid känslan av att vi skulle bli gravida. Trots att vi båda var rädda så var den underbar, och vi tillbringade många långa nätter med att bara ligga och prata om oss, om det som komma skulle.
Vad skulle hända om vi skiljdes åt?
Hur skulle vi klara ekonomin?
Var skulle vi bo?
De flesta frågorna fick faktiskt svar. Det var rätt betryggande och i slutet på de där nio dagarna så började vi faktiskt glädja oss åt att vi skulle få ett barn tillsammans. Ett barn, som skulle bli en tonåring som skulle bli en vuxen som skulle bli...
Men nu blev det inte så.
Missfallet
Jag började blöda den 10 Oktober, och det går inte att säga hur mycket smärta som det beredde mig. Inte rent fysiskt, för förutom lite lätt kramp så gick det utan smärta. Men mentalt.
Våra drömmar föll. Jag kunde se hur M led, hjälplös som han var, när han smekte min mage och försökte få mig att sluta gråta.
Vissa kanske skulle tycka att det var det bästa som skett att vi förlorade barnet, men av förklarliga skäl tycker inte vi det.
Ett par dagar så gick vi bara runt i tystnad, jag kunde inte säga något, det enda jag ville göra var att ligga med ansiktet mot M's bröstkorg och höra hans hjärta slå.
"Vi försöker igen"
Det är svårt att säga varför, men tankarna på ett barn vägrade lämna mitt huvud. Jag höll tyst med dem för M dock - jag tänkte inte låta hans börda bli tyngre och dessutom så insåg jag ju själv att han förmodligen inte skulle dela min dröm. Att bli gravid av misstag är en sak - att med vett och vilje bli det är en helt annan.
En dag så tog vi upp det ändå. Eller ja, det blev så, för vi bråkade om något helt annat och det slutade med att vi kom in på ämnet.
Exakt vad vi sa behöver inte nämnas, men jag kan i alla fall säga hur samtalet (eller vad man nu ska kalla det) slutade...
Jag: "Du tycker väl att det är lika bra att jag fick missfall!"
M: (chockad) "Tror du verkligen det? Jag trodde att du var arg på mig eftersom jag inte kunde skydda dig från att förlora barnet."
Det hade jag ju verkligen inte varit! Eller ja, inte som jag vet om i alla fall.
Vi slog armarna om varandra och grät en stund, grät för det som inte blivit, grät för att vi inte visste hur vår framtid skulle se ut sedan.
Och så sa M de där magiska orden som jag för alltid kommer att bära i en gyllene ask i mitt hjärta, tillsammans med alla andra vackra saker han har sagt.
"Vi försöker igen"
Just nu
Just idag så är vi inne på det andra försöket efter missfallet och jag hoppas verkligen att det tar sig den här gången. Det är lite frustrerande att veta att man kan bli gravid när man inte vill det, men att det inte tar sig när man går och hoppas.
Jag slutade med p-plåster samma dag som jag fick reda på att jag var gravid, och just nu hoppas vi att cykeln stabiliseras (liiiite jobbigt är det allt att ha sex dygnet runt i en månads tid).
Min nästa BIM ligger förmodligen på den 19:e November, om 20-dagarscykeln består.
Är det mer saker som är oklart svarar jag gärna på frågor.
Blä
Jag är helt slut just nu. Lär förmodligen ta och gå och lägga mig direkt efter middagen, så trött är jag.
Surar av flera olika anledningar.
* M är inte här och jag kommer inte att träffa honom förrän i morgon.
* Har ont i huvudet.
* Huset ser ut som helvete men jag orkar inte städa.
* Har 2 ogjorda läxor som jag är totalt o-pepp på att sätta igång med, som ska vara klara om 3 respektive 4 veckor.
* Gjorde ett grav-test nyss, för säkerhets skull, men inget streck på det inte. Eller ja, jag tyckte att jag såg något, men det var så jäkla smalt och dessutom så försvann det efter ett tag, så förmodligen var det bara ett spökstreck nej, blä. Vill ju få det där jäkla plusset NU!
Nej, jag ska nog ta och stoppa i mig lite socker nu. Annars lär jag svimma. Ursäkta för min griniga ton ;)
Surar av flera olika anledningar.
* M är inte här och jag kommer inte att träffa honom förrän i morgon.
* Har ont i huvudet.
* Huset ser ut som helvete men jag orkar inte städa.
* Har 2 ogjorda läxor som jag är totalt o-pepp på att sätta igång med, som ska vara klara om 3 respektive 4 veckor.
* Gjorde ett grav-test nyss, för säkerhets skull, men inget streck på det inte. Eller ja, jag tyckte att jag såg något, men det var så jäkla smalt och dessutom så försvann det efter ett tag, så förmodligen var det bara ett spökstreck nej, blä. Vill ju få det där jäkla plusset NU!
Nej, jag ska nog ta och stoppa i mig lite socker nu. Annars lär jag svimma. Ursäkta för min griniga ton ;)
Halsbränna
Fan!
Kom på nu att jag precis sabbat all min planering för morgondagen. Det var ju tänkt att jag direkt efter att min skola slutat skulle åka till M, men givetvis så beställde jag mina tester från testlagret idag och de troligtvis (förhoppningsvis!) kommer i morgon. Det är ju bra av de med så snabba leveranser, men lite klantigt av mig med tanke på att det innebär att jag måste åka hem när jag slutar, hämta posten (not a chance att jag låter mitt paket ligga där hemma bara, min mamma skulle bli galen av nyfikenhet och så kul ska vi inte låta henne ha det, haha. Hennes råd till mig är ju bara att slappna av och låta det hända om det händer, inte hålla på och testa hela tiden) och sedan åka till M.
Well... Måste man så måste man. Ska bara komma ihåg att lägga en påminnelse till mig själv på mobilen om att jag ska åka hem, så att jag inte kommer på det när jag är halvvägs till M.
Det positiva med det hela är ju att då kommer jag att få mina ägglossningstest redan i morgon och kan kolla om jag faktiskt har rätt i mina aningar att det är äl redan nu :)
Titta gärna in på Testlagret själva om ni vill. Helt klart värt pengarna!
Well... Måste man så måste man. Ska bara komma ihåg att lägga en påminnelse till mig själv på mobilen om att jag ska åka hem, så att jag inte kommer på det när jag är halvvägs till M.
Det positiva med det hela är ju att då kommer jag att få mina ägglossningstest redan i morgon och kan kolla om jag faktiskt har rätt i mina aningar att det är äl redan nu :)
Titta gärna in på Testlagret själva om ni vill. Helt klart värt pengarna!
Anledningar till att jag inte kommer att vaccinera mig mot svininfluensan
Ja, jag måste ju vara lite tvärtom och skriva varför jag inte definitivt inte, inte ens under knivhot, kommer att vaccinera mig mot den so called fruktansvärda svininfluensan.
1. Vi saknar forskning om hur vaccinet påverkar oss i det långa loppet. Än så länge (!) så är svininfluensan trots allt att beakta som en vanlig men relativt ofarlig sjukdom. I Sverige har tre personer avlidit av influensan - samtliga har tillhört riskgrupper. Är det värt att riskera komplikationer längre fram för att slippa influensa nu, när man inte tillhör en riskgrupp? Nej, inte för mig i alla fall.
2. Vår planerade graviditet. Vaccinet KAN vara farligt för foster och jag vågar i alla fall inte ta den risken. Ett missfall är fullt nog, tack så mycket.
3. Bara för att man vaccinerar sig nu mot svininfluensan så betyder inte det att man står säker för alla sorts influensa. Ni minns väl fågelinfluensan för några år sedan? Här kommer ett citat från läkemedelsverket:
Osäkerheten inför vilken stam som kommer att orsaka nästa influensapandemi är stor, men tidigare information har tytt på att H5N1-virus (fågelinfluensa) skulle kunna ha pandemisk potential.
4. Hur tillverkas vaccinet? Läs själva.
I första hand tas ett virus fram som kan användas för detta enligt de väl beprövade metoder som redan finns. WHO har ännu inte rekommenderat fabrikanterna att upphöra med den pågående produktionen av säsongsvaccinet. Detta görs först när man är helt övertygad om att den nya influensan kommer att skapa en pandemi.
Det vill säga, vaccin tillverkas av virus. För att kunna bli immun måste du först bli sjuk. Betydligt många fler har reagerat negativt på vaccinet än de som blivit allvarligt sjuka i svininfluensa (som faktiskt bara är en form av influensa, kom ihåg det.)
5. Jag låter detta citat (även det från läkemedelsverket) tala för sig självt:
Det idag godkända vaccinet är baserat på en H5N1-stam och skyddar inte mot den nu aktuella stammen av svininfluensa.
Alla bestämmer ju givetvis själva om de tänker vaccinera sig eller ej, men jag tänkte bara erbjuda lite negationer i motsats till vad (från min synvinkel) den allmäna opinionen verkar tycka.
1. Vi saknar forskning om hur vaccinet påverkar oss i det långa loppet. Än så länge (!) så är svininfluensan trots allt att beakta som en vanlig men relativt ofarlig sjukdom. I Sverige har tre personer avlidit av influensan - samtliga har tillhört riskgrupper. Är det värt att riskera komplikationer längre fram för att slippa influensa nu, när man inte tillhör en riskgrupp? Nej, inte för mig i alla fall.
2. Vår planerade graviditet. Vaccinet KAN vara farligt för foster och jag vågar i alla fall inte ta den risken. Ett missfall är fullt nog, tack så mycket.
3. Bara för att man vaccinerar sig nu mot svininfluensan så betyder inte det att man står säker för alla sorts influensa. Ni minns väl fågelinfluensan för några år sedan? Här kommer ett citat från läkemedelsverket:
Osäkerheten inför vilken stam som kommer att orsaka nästa influensapandemi är stor, men tidigare information har tytt på att H5N1-virus (fågelinfluensa) skulle kunna ha pandemisk potential.
4. Hur tillverkas vaccinet? Läs själva.
I första hand tas ett virus fram som kan användas för detta enligt de väl beprövade metoder som redan finns. WHO har ännu inte rekommenderat fabrikanterna att upphöra med den pågående produktionen av säsongsvaccinet. Detta görs först när man är helt övertygad om att den nya influensan kommer att skapa en pandemi.
Det vill säga, vaccin tillverkas av virus. För att kunna bli immun måste du först bli sjuk. Betydligt många fler har reagerat negativt på vaccinet än de som blivit allvarligt sjuka i svininfluensa (som faktiskt bara är en form av influensa, kom ihåg det.)
5. Jag låter detta citat (även det från läkemedelsverket) tala för sig självt:
Det idag godkända vaccinet är baserat på en H5N1-stam och skyddar inte mot den nu aktuella stammen av svininfluensa.
Alla bestämmer ju givetvis själva om de tänker vaccinera sig eller ej, men jag tänkte bara erbjuda lite negationer i motsats till vad (från min synvinkel) den allmäna opinionen verkar tycka.
Hurra!
Nu är jag klar med dataövningarna, och det är en knapp timme kvar på lektionen. Känner mig väldigt självbelåten faktiskt, nu fattas det bara M för att min dag ska bli komplett. Tyvärr så rollspelar han ju ikväll så jag orkar inte åka till honom, plus att jag egentligen måste fixa lite andra läxor (brrr, det är verkligen inte kul, men vad gör man?). Idag så ska jag förmodligen dessutom lägga upp en budget för mina pengar fram till jul - annars lär det inte bli några julklappar till de nära och kära, och det vill man ju allt!
Vad önskar ni er i julklapp?
Jag och M vill ha ett plus, gärna i tidig julklapp! ;)
Vad önskar ni er i julklapp?
Jag och M vill ha ett plus, gärna i tidig julklapp! ;)
God morgon
Klockan är 08.37 och jag är helt svimfärdig. Är så trött!
Men nu är jag tillbaka i skolan i alla fall, redo för ännu en datalektion. Det lär alltså bli en rätt så soft lektion - åtminstone om jag blir klar med uppgifterna vi har att göra med! Vår lärare ser snäll ut men han kan bli en drake om man inte sköter sig ;)
Nej, tänkte bara att ni skulle få en snabb update, skriver mer senare!
Men nu är jag tillbaka i skolan i alla fall, redo för ännu en datalektion. Det lär alltså bli en rätt så soft lektion - åtminstone om jag blir klar med uppgifterna vi har att göra med! Vår lärare ser snäll ut men han kan bli en drake om man inte sköter sig ;)
Nej, tänkte bara att ni skulle få en snabb update, skriver mer senare!
Snyggaste
Har hittat den klänning som jag såååå gärna skulle ha på lajv. Tyvärr så kostar den ju 650 dollar, men jävligt snygg är den allt och jag kan bara tänka mig känslan av att skrida fram i den. Måste ju få låna en stilig springare om jag ska det då, var allt för länge sedan jag lajvade från hästryggen ;)
Om inte annat kan jag ju försöka få tag på något så här snyggt den dag då jag gifter mig, haha...
Klänningen kommer i alla fall från Yosa.
Om inte annat kan jag ju försöka få tag på något så här snyggt den dag då jag gifter mig, haha...
Klänningen kommer i alla fall från Yosa.
Nu har älskling varit här...
Och jag har återvänt till datorn för att slappa med er. Har insett att jag förmodligen måste gå och lägga mig rätt tidigt ikväll då jag börjar halv nio och då måste gå upp vid halv sju. Suck, känns redan som att jag kommer att svimma av trötthet, men vad gör man? Tror att jag ska lyxa till det med lite bodyscrub och barnolja, så att jag känner mig lite fräschare i alla fall :)
Vad jag älskar
En lista i flera delar på de saker som jag älskar
Jag älskar...
M!
Min fina, fina pojk kommer självklart överst på listan. Vad vore livet utan honom?
Älskar dig så, min gulletiger!
Fortsättning följer...
Jag älskar...
M!
Min fina, fina pojk kommer självklart överst på listan. Vad vore livet utan honom?
Älskar dig så, min gulletiger!
Fortsättning följer...
Update
Har sjukanmält mig för behöver sova lite mer idag, meditera fram lite lugn och dessutom förbereda en ritual för i morgon. Det är ju fullmåne och alltså blir det förmodligen väldigt mycket tissel där ute. M och jag har diskuterat vad för skyddsformler som ska läsas, jag kommer nog nöja mig med ljusen och stenarna, såvida pendeln inte säger annorlunda.
Ses lite senare
Ses lite senare
Haha...
Mitt besökarantal går rätt virrigt, om man uttrycker sig så :p
Igår: 49 besökare
Idag (hittills): 4 besökare
Lite kul statistik bara, det verkar som att ni som läser inte är lika datanördiga som jag (det vill säga kollar datorn minst fem gånger om dagen xD)
Ja, just nu har jag inget att skriva om faktiskt. M kommer hit i eftermiddag och innan dess så har jag en tysklalektion som jag ska gå på. Om jag orkar resa mig ur stolen förstås ;) Nej, ärligt talat, jag ska gå, bra betyg är viktigt!
Igår: 49 besökare
Idag (hittills): 4 besökare
Lite kul statistik bara, det verkar som att ni som läser inte är lika datanördiga som jag (det vill säga kollar datorn minst fem gånger om dagen xD)
Ja, just nu har jag inget att skriva om faktiskt. M kommer hit i eftermiddag och innan dess så har jag en tysklalektion som jag ska gå på. Om jag orkar resa mig ur stolen förstås ;) Nej, ärligt talat, jag ska gå, bra betyg är viktigt!
Är det okej att snoka?
Jag har tänkt rätt så mycket på det här faktiskt.
Är det okej att snoka i sin partners sms eller samtalslistor?
Tänk dig att du sitter i sängen och din partner är iväg av någon anledning - kanske är h*n på toa, kanske gör h*n mat eller kanske håller h*n på med något helt annat helt vardagligt. Dock så ligger hans/hennes mobil kvar där på nattduksbordet bredvid dig.
Skulle du kolla den?
Varför/Varför inte?
Själv så är jag så sjukligt nyfiken att jag har svårt att hålla mig från att snoka, även om jag inte menar något illa med det. Min mobil bryr jag mig inte om ifall folk letar igenom, dock så blir jag grymt förbannad när någon rör min dator. Jag klarar knappt av att surfa när någon tittar över axeln på mig, så störd blir jag.
Skulle M be mig att få kolla igenom min mobil så skulle jag som sagt dock inte tveka, det finns ingenting där som han inte vet om ändå. Sedan så skulle han nog inte göra det ändå eftersom jag är den som har lättast att se det svarta monstret, men ändå!
Är det okej att snoka i sin partners sms eller samtalslistor?
Tänk dig att du sitter i sängen och din partner är iväg av någon anledning - kanske är h*n på toa, kanske gör h*n mat eller kanske håller h*n på med något helt annat helt vardagligt. Dock så ligger hans/hennes mobil kvar där på nattduksbordet bredvid dig.
Skulle du kolla den?
Varför/Varför inte?
Själv så är jag så sjukligt nyfiken att jag har svårt att hålla mig från att snoka, även om jag inte menar något illa med det. Min mobil bryr jag mig inte om ifall folk letar igenom, dock så blir jag grymt förbannad när någon rör min dator. Jag klarar knappt av att surfa när någon tittar över axeln på mig, så störd blir jag.
Skulle M be mig att få kolla igenom min mobil så skulle jag som sagt dock inte tveka, det finns ingenting där som han inte vet om ändå. Sedan så skulle han nog inte göra det ändå eftersom jag är den som har lättast att se det svarta monstret, men ändå!
Godis, godis på bordet här...
säg mig vem glupskast i världen är!
Ja, glupskast kanske jag inte kan kvala in som, men topp tio hamnar jag definitivt. Mina föräldrar hade köpt en skål med godis ifall det skulle komma några utklädda barn på Halloween, men tydligen så är inte det en så stor grej längre som det var för några år sedan. Alltså kom jag hem och hittade massa godis, muhahaha!
(Det håller på att ta slut. Fast ska nog ta och spara lite till familjen trots allt ;) )
Ytterligare en eller två nya läsare varje dag, kul! :D Jag tycker det är lika kul varje gång någon kommenterar och jag försöker att svara så snabbt som möjligt - hälften av nöjet med att blogga ligger trots allt i att få dela sina tankar med någon. Skriver dagbok gör jag med, men det känns annorlunda, om ni förstår vad jag menar? Här kan jag få släppa ut mina tankar men måste ändå formulera dem någorlunda så att ni förstår vad jag menar, i en dagbok blir det mest pladder. Bägge är bra men på olika sätt - dagboken skriver jag av mig i medan bloggen är till för att jag ska kunna sortera mina tankar lite bättre. För att inte tala om kunna skriva med alla de underbara människor som ni läsare är :)
Anledningen till att jag har skaffat t ex bloglovin nu är för att jag fått några mail av personer som tycker att det skulle vara bekvämare att följa det jag skriver med hjälp av den. Och jag är ju alltid redo att försöka göra förbättringar, så jag tänkte - varför inte? Nu kan ni alltså lägga till mig på bloglovin, länk hittar ni i menyn :)
Stora kramar!
Ja, glupskast kanske jag inte kan kvala in som, men topp tio hamnar jag definitivt. Mina föräldrar hade köpt en skål med godis ifall det skulle komma några utklädda barn på Halloween, men tydligen så är inte det en så stor grej längre som det var för några år sedan. Alltså kom jag hem och hittade massa godis, muhahaha!
(Det håller på att ta slut. Fast ska nog ta och spara lite till familjen trots allt ;) )
Ytterligare en eller två nya läsare varje dag, kul! :D Jag tycker det är lika kul varje gång någon kommenterar och jag försöker att svara så snabbt som möjligt - hälften av nöjet med att blogga ligger trots allt i att få dela sina tankar med någon. Skriver dagbok gör jag med, men det känns annorlunda, om ni förstår vad jag menar? Här kan jag få släppa ut mina tankar men måste ändå formulera dem någorlunda så att ni förstår vad jag menar, i en dagbok blir det mest pladder. Bägge är bra men på olika sätt - dagboken skriver jag av mig i medan bloggen är till för att jag ska kunna sortera mina tankar lite bättre. För att inte tala om kunna skriva med alla de underbara människor som ni läsare är :)
Anledningen till att jag har skaffat t ex bloglovin nu är för att jag fått några mail av personer som tycker att det skulle vara bekvämare att följa det jag skriver med hjälp av den. Och jag är ju alltid redo att försöka göra förbättringar, så jag tänkte - varför inte? Nu kan ni alltså lägga till mig på bloglovin, länk hittar ni i menyn :)
Stora kramar!
Tjoho!
Ja, just nu så sitter jag här och tar det lugnt, kom hem för en stund sedan. Längtar redan efter M, turligt nog så kommer han hit redan i morgon! Det ska bli underbart.
Det verkar som att mensen håller på att ta slut och det är jag självklart glad för. Just nu (obs: äckliga detaljer) så är det mest rosa flytningar i bindan, så förhoppningsvis är den bara tre dagar och vi kan gosa i morgon utan att det blir fullt så kletigt som idag :p (slut på äckliga detaljer).
Vi var inne på Åhléns idag och tittade lite på porslin och glas, vi kom överens om att införskaffa ett set med 6 väldigt snygga svarta vinglas i gemensam julklapp. Kanske inte det allra roligaste man kan köpa, men både jag och M är så nördiga att vi faktiskt tycker att det är kul att titta på husgeråd, så varför inte? ;)
Nej, jag kan inte låta bli att hoppas att detta är den månad som vi ska lyckas. Visst, det vore att "gå före i kön" (många försöker ju så otroligt länge...) men det vore bara så underbart om vi slapp gå och vänta på det där lilla pluset. Vi vill ju så gärna.
Det verkar som att mensen håller på att ta slut och det är jag självklart glad för. Just nu (obs: äckliga detaljer) så är det mest rosa flytningar i bindan, så förhoppningsvis är den bara tre dagar och vi kan gosa i morgon utan att det blir fullt så kletigt som idag :p (slut på äckliga detaljer).
Vi var inne på Åhléns idag och tittade lite på porslin och glas, vi kom överens om att införskaffa ett set med 6 väldigt snygga svarta vinglas i gemensam julklapp. Kanske inte det allra roligaste man kan köpa, men både jag och M är så nördiga att vi faktiskt tycker att det är kul att titta på husgeråd, så varför inte? ;)
Nej, jag kan inte låta bli att hoppas att detta är den månad som vi ska lyckas. Visst, det vore att "gå före i kön" (många försöker ju så otroligt länge...) men det vore bara så underbart om vi slapp gå och vänta på det där lilla pluset. Vi vill ju så gärna.
