Jag och M åkte hem redan tidigt från festen, vi kände inte riktigt för att vara där (folk var för fulla och vi kände oss helt plötsligt väldigt tråkigt medelålders när vi inte drack själva :p).
Så hem åkte vi, och nu planerar vi att se film, gosa och käka maaaassor med godsaker! Vi har bland annat en påse med potatischips som jag kommer att trycka i mig. Älskar chips!
Och i och med att jag har mens tycker jag faktiskt att jag har rätt att vara jätteonyttig ;)

(M håller med mig! Ha! Man kan få sin pojk att gå med på vad som helst om man anför argumentet "Men älskling, du vet ju hur gnällig jag blir när jag har mens, är det inte bäst om vi ger mig så få anledningar som möjligt att gnälla för?")

Ja, strax ska jag och M äta en bit (mumsig stek, åh vad jag känner mig duktig just nu) och sedan så ska vi åka in mot festen. Jag har svart cocktailklänning på mig, rutiga skor med små rosetter (hur söta som helst) och extremstylat hår. Känner mig jäkligt snygg alltså!

Vi hörs i morgon igen!
Kram!

Nu kommer jag bli lite sentimental. Om ni inte gillar sådant rekommenderar jag er att hoppa över det här inlägget.

Jag tänker nämligen att skriva om M. M, som för mig är roten till allt fint som finns i mitt liv. Eller ja, kanske inte allt, men väldigt mycket av det.

Det finns förhållanden där man tror att man älskar den andre parten. Där allt känns fint, ända tills man börjar hitta fel.
Där felen irriterar en och skapar större och större hål som bara blir mer och mer irriterande, tills allt faller.
Sådana förhållanden har jag haft. Jag är så jäkla lycklig att det inte är så som det är med M.

Med M har jag det andra sortens förhållande. Där det går upp och ner, där det finns fel och kanter redan från början, men där känslan av "Jag älskar den här personen så jävla, jävla mycket" alltid finns med ändå. Där man kan vara rent otroligt arg på sin älskling, men ändå inte få nog av doften av hans hud på morgonen. Där man kan gnälla om vems tur det är att diska men ändå vakna mitt i natten och bli alldeles överväldigad av att han ligger där bredvid och snarkar.
Att han är där.

Jag älskar dig så.

Ett måste för den som går i bebistankar är helt klart Testlagret. Där hittar man det mesta som man behöver för att veta när bebisverkstaden ska börja gå på högvarv, och jag kan säga att det är en hel saker därifrån som ligger på min önskelista.
Vad säger ni till exempel om det här? 20 stycken graviditetstest för 90 kronor. Jämför det med att jag betalade 120 kronor för 2 CB-test på apoteket. Med tanke på att det är samma kvalité, förutom att CB vad jag har förstått har betydligt mer plast på sig, så är det definitivt något som jag vill ha.

Ja, haha, det här låter lite som ett reklaminlägg, det är faktiskt inte meningen, men med tanke på att tant röd kom och hälsade på här så har vi bestämt oss för att försöka ännu mer intensivt med bebisplanerna. Vi vill ju så gärna!

Tycks som att det är mensen som är på G. Magen känns blä och jag vill bara gråta just nu.
Usch.

Uppdaterar förmodligen mer utförligt senare idag, ska ut med M snart.

Blöder lite där nere och vet inte riktigt varför. Jag brukar inte ha mellanblödningar, så det är lite läskigt. Jag hoppas att det inte är ett tecken eller något sådant.

Hinner inte svara på kommentarer just nu, M tröstar mig med choklad och pussar. Hoppas att det inte är ett tecken.

M övertalade mig att följa med honom redan idag, så nu sitter jag hemma hos en av hans kompisar samtidigt som han spelar rollspel. Jag leker med datorn och har sällskap av kompisens katt, som för övrigt är lite småläskig (syns inte alls så bra på bilden, men just nu så står hon på bordet och tittar över kanten på datorn på mig, creeeepy!)

Så finns alltid Music Manager!
I know you want to ;)

(ja, jag sitter för mycket vid datorn. Nämn ett tema som du vill ha ett onlinespel på, jag vet ett åt dig. Dödlig random skola? Check. Erövra saker? Check. Äta pumpor? Check. Kom med förslag och jag lovar dig - jag vet något spel, antingen mmo eller flash, som handlar om det.)


Andro
aka the Nerd

Varför det är så många som måste ha bitchiga bloggar?
Jag menar, är det SÅ underbart att läsa om någon som skriver att man är en idiot?
Själv skulle jag aldrig klara av att skriva en sådan blogg. Det verkar... jobbigt helt enkelt. Jag föredrar att vara mig själv istället, med alla de för- och nackdelar det innebär :)

Snart så kommer M hit! Jag är så otroligt jävla glad att det finns inte.

Jag avskyr dem. Vill bara gråta.
Vill inte att det här ska vara tidig pms, vill inte. Jävla skit.

Ibland så blir jag väldigt trött på att vara yngst. Just att bo hemma, och hela tiden få stå ut med sina föräldrars nycker och idéer.
Det är så annorlunda när jag och M är tillsammans, själva någonstans. Då kan jag äntligen slappna av - inte för att vi gör något särskilt (vi städar, lagar mat, myser och tar det lugnt helt enkelt) men bara det faktum att man inte behöver ta det att någon springer in i en vid minst anade tillfälle.
Sedan är det väl lite småjobbigt för mig i och med att jag är minst också, och därmed räknas som hela familjens godtyckliga hackkyckling. Att jag när jag var liten (dvs fram till tioårsåldern ungefär) dessutom var väldigt känslig (läs, började gråta av nästan allt) så får jag fortfarande höra väldigt mycket om att jag ska vara gnällig, tjatig, överkänslig etcetera. Det kan bli lite påfrestande efter ett tag. Det innebär nämligen att jag inte kan säga ifrån ifall jag tycker det blir för mycket när t ex min bror driver med mig, kallar mig korkad, tjock eller liknande bara för i sådana fall så tycker min familj hela tiden att jag överreagerar.

Det kanske jag gör, jag vet inte. Det är väl kopplat till det att jag var mobbad när jag var yngre.
I alla fall så längtar jag tills jag och M kommer härifrån. Med M så är det helt annorlunda - med honom känner jag mig hel. Tillsammans med min familj så känner jag mig bara liten, värdelös och dum - med honom känner jag mig som en människa. Kanske inte bästa tjejen i världen - men bästa tjejen för honom. Att bara vara med honom gör mig så glad.
Vi bråkar och vi kan vara sura på varandra. Men trots det så kan jag inte tänka mig mitt liv eller min framtid utan honom.

Jag har haft killar innan, så det är inte det. Men då har jag fortfarande haft den där tomheten inom mig - den fyller M. Och inte på det sättet att jag inte varit förälskad innan, men M är den som jag älskar med hela mitt hjärta. Jag älskar hans dåliga sidor likaväl som de bra. Jag älskar hans dåliga morgonandedräkt och hans surande när han inte har rökt.
Som någon klok människa sa:
Man älskar inte en människa trots deras dåliga sidor, man älskar dem för de.

Jag önskar bara att samma sak kunde gälla för min familj, och att jag skulle kunna få slippa höra att jag är dum, ful, fet, dålig och allmänt misslyckad varenda gång som jag försöker delta i något slags samtal.
Efter 7 års tystnad börjar jag verkligen få nog.

Trots torr lövbiff och potatis.
Ska ut i köket och leta mat. Kan ju säga att jag inte lär behålla min någorlunda platt mage allt för länge till, oavsett om det blir bebbe eller ej, muhahaha ^^

Haha, hörde på en fest som jag var på med M för någon månad sedan att jag tydligen var fläskig, kunde inte låta bli att skratta faktiskt. Visst, jag är inte pinnesmal, men därifrån till att vara fläskig?


Här är en fin bild som jag tog för några dagar sedan. Sedan jag fick kommentaren om att jag skulle vara fläskig har jag gått upp två kilo, visst är jag tjock, eller vad säger ni? ;)


Nej, ibland så förbryllar vår tids kroppsideal mig. Jag gillar min kropp, M gillar min kropp och de som inte gillar min kropp måste ju faktiskt inte titta på den ^^

(Haha, vilket egoinlägg, var faktiskt inte meningen. Jag försöker bara få er att tänka lite - om jag är fläskig, när kommer vi till det stadiet att bilden nedan är det också? För om jag är fläskig nu, då är det ju logiskt att tänka sig en utveckling åt samma håll. Är det någon som ens kan tänka tanken att tjejen på bilden här nedanför skulle vara tjock?)

Bilden kommer från en thinspirationsida som jag inte länkar till eftersom jag inte vill att fler ska ledas till om de inte måste. Att sådana sidor ens existerar gör mig faktiskt ledsen.
Man är så mycket mer än sin vikt - och det är så synd att vissa vilsna själar inte kan se det.

Nu har jag i alla fall 11 olika alternativ, nu ska jag bara låta min kompanjon titta på dem och se vad hon tycker ;)

Favoriten för mig är en så länge No surprises med Radiohead alternativt Used and abused med Midnight oil. Har lite svårt att bestämma mig, och förmodligen lär det bli en hel del musiklyssnade... Vill ju trots allt att resultatet ska bli perfekt!

Det tycks inte som att det kommer att hända så jättemycket idag. Jag får nog faktiskt försöka ta tag i lite skola trots allt, ska bara hitta mina anteckningar från lektionen. Usch. Känner mig faktiskt inte alls så pigg på att jobba idag, men vad gör man.

Jag sitter här och lyssnar på musik som vi ska ha till bildspelet - försöker leta rätt på någon som passar temat, etcetera. Hittills är listan med olika alternativ tyvärr inte särskilt lång, vi har:
Transmission med Joy Division
Poquito mas med Infeced Mushroom
samt
No Words med Clan of Xymox

Det är inte det lättaste... Får väl helt enkelt fortsätta leta :)
Någon som har tips på vad som kanske kan funka? Det ska vara en låt som inte är på svenska, som inte drar uppmärksamheten för mycket från bilderna samt som är suggestiv - gärna glad i början, för att sedan bli ledsen, om ni förstår vad jag menar.

Hihi, vaknade igen och blev glad när man loggade in på bloggen.
(Herregud, jag är verkligen hormonell ibland)

Kan ju säga att på senaste bilden så är det STENAR inget annat xD stenar som man bär runt med sig i fickorna, i ett halsband eller liknande för att öka fruktsamheten :p Lite flum, men tja, jag är väl lite flum ibland. Dessutom så har jag bara positiva erfarenheter av stenmagi hittills, så jag försöker igen!

Har haft en väldigt orolig natt, drömt en massa. Usch, för känner mig inte ett dugg utvilad nu. Ibland så önskar jag bara att jag kunde stänga av mig själv när jag ska sova för att sedan starta upp igen - med fullt batteri - på morgonen...

Ursäkta mig för tidigare inlägg, det blev lite väl sentimentalt kanske. Jag borde förmodligen bara gå och lägga mig, men innan dess vill jag bara göra några statement så att det står helt klart:

Jag vill inte bli vare sig någon storbloggare elller någon modebloggare
Jag skriver om det som jag känner för. Jag kan inte ett skit om mode utan har på mig det som jag själv tycker är fint. Jag älskar skräpmat och musik men lever förmodligen det mest vanliga liv du kan tänka dig. Jag vill inte bli berömd. Absolut inte. Ärligt talat så kan jag inte tänka mig något värre än att bli igenkänd på stan, etcetera. Jag gillar att vara undercover, så att säga :-)

Det händer att jag kommenterar stora bloggar
Detta är mest för att jag råkar trilla in på dem och tycker att det är kul att kommentera. Jag har ärligt talat svårt att hålla mun även i riktiga livet. För det mesta så brukar jag ta bort adressen till min blogg i och med att jag inte vill att det ska se ut som att jag gör reklam för min blogg. Det är enbart när jag skriver med de läsare som är inne här "av fri vilja" eller vad man ska säga som jag använder bloggadressen.
(eller ska göra det, tyvärr är jag ju lite virrig och det händer att jag glömmer att ta bort adressen -_-)

Jag är bara en människa
Det vill säga, jag försöker inte vara mer än vad jag är på den här bloggen. Jag är vimsig, tramsig, uppe i det blå, hormonell, kärleksfull, temperamentsfull och glad. Kanske är det dumt av mig att inte spela en roll när jag bloggar, jag har börjat inse att det är det som kanske förväntas av en, men samtidigt - hur kul skulle det vara på en skala? För mig, menar jag.

Så, nu har vi det klart. Jag har runt 30 läsare varje dag, och får väl kanske mellan 5-10 kommentarer per dag. Det tycker jag är kul även om ni andra som kikar in gärna får kommentera mera, då behöver jag ju inte skriva nya inlägg så fort som jag känner för att pladdra lite mera :) Jag är ovanligt vanlig, dagarna går åt till plugg, läsa, vänner, dator och framför allt åt min älskade M!
Ja...

Nej, nu ska jag nog allt gå och lägga mig. Hormoner i kombination med att jag är småtrött är nog inte det bästa.
God natt!

Att det här är mitt 105:e inlägg! :D
Rätt coolt faktiskt.

Till er läsare vill jag bara säga:

Ni är underbara!

(bild från http://www.dinstartsida.se/)

Jag är sååå kissenödig just nu! Förmodligen så lär jag inte sitta vid datorn länge till, utan bara skriva ihop ett litet mail till M för att sedan gå och lägga mig. Är jättevarm, förutom om fötterna som jag har under en filt eftersom de är så kalla.

Jag är lite förvirrad, för det är väldigt olika vad det står för att man ska ta gravtesterna. Till exempel så säger baby gaga att det är 9 dagar kvar tills jag kan ta testet - men om nio dagar så är det mitt bim-2! Samtidigt så säger andra ställen att man ska vänta tills minst en vecka efter bim. Jag blir otålig och vet inte vad jag ska göra. Med tanke på att jag bara har clearblue hemma och de är dyra så känns det dumt att testa för mycket - tänkte beställa 20-pack teststickor från testlagret idag men upptäckte att de inte ville acceptera mitt kort! Och i och med att jag inte är arton så får jag inte handla mot faktura! :(
Får hoppas pluset dyker upp innan min 18-årsdag, annars får jag väl nyttja fakturaalternativet då helt enkelt, haha.
Nej, ärligt talat, jag och M har sagt så här - vi håller koll på bim och äl tills fram till jul, har det inte blivit något då så droppar vi planeringen och tar saker som de kommer helt enkelt.

Nej, nu ska jag nog leta rätt på ett nytt fint e-vykort till min älskling. Skickar honom minst tre stycken per dag nu när han inte är hemma och lägger stor vikt på att välja ut dem - det är inte ofta jag har chansen att skicka sådana och dessutom är det faktiskt kul att leta rätt på det perfekta.
Nu får det bli detta:


Sött, eller hur? Det finns hos Carpe Diem e-kort :)

Kul att se att fler och fler av er verkar hitta hit till bloggen! Jag hoppas att ni inte blir allt för uttråkade av att läsa vad jag skriver i alla fall :-)

Nu så har jag planerat klart fotoprojektet, är riktigt nöjd med det faktiskt. Det kommer att bli riktigt snyggt, men frågan är om vi verkligen hinner med allt nu på torsdag. Vi har ungefär tre och en halv timme på oss för runt 30 bilder, så det lär nog inte gå... Vi får väl göra vårt bästa helt enkelt, och om det inte fungerar kalla in folk igen nästa helg :-)

Nu så blir det lite allvarligare ämnen. Jag tänkte skriva lite om det som i tidningarna blivit känd som Stureby-mordet - det vill säga mordet på en femtonårig tjej som dessutom varit lite halvkänd innan som bloggare.
Som de flesta av er vet så fick de två ungdomarna (en 16-årig kille och en jämngammal tjej) sina domar nu i dagarna - ett år och åtta månaders sluten ungdomsvård.
Jag kom att tänka på just detta fallet eftersom att jag hittade en artikel om detta på GP (du kan läsa artikeln här) och blev lite chockerad.
Jag har nämligen inte följt fallet med särskilt stort intresse då det inträffade i en period då jag tyvärr inte hade tid att läsa tidningarna särskilt noga, men när jag läste artikeln så såg jag ingen av ungdomarna led av någon psykisk störning enligt den rättspsykiatriska undersökningen.
Just dessa ord fick mig att stelna till.
Att ingen av de led av någon psykisk störning.

Den sextonårige killen mördade den femtonåriga tjejen Therese genom att slå henne i huvudet med en pinne och sedan strypa henne. Anledningen till detta var att hans jämnåriga flickvän ansåg att han var tvungen att "gottgöra" henne då pojken kyssts med Therese några veckor tidigare.
Hallå säger jag bara - DET ÄR JU FÖR FAN INTE RIKTIGT KLOKT! Ungdomar som inte är mer än barn DÖDAR varandra - av en anledning som inte ens existerar!
Jag vet att min reaktion kanske är lite sen, men samtidigt så har jag inte tänkt på det innan och jag tycker att det är ett bra exempel på något som jag tänkt mer och mer på den sista tiden.

Det verkar som att vi blir mer och mer egocentriska av oss. Det är bara vi själva som spelar roll, och andra människor blir mer och mer som statyetter, bara statister som inte kan känna/leva/tänka/vara precis som oss.
Kanske har det alltid varit så. Kanske är det att vi blir mer och mer avpersonifierade av internet och samhälle för var dag som går.
Ibland så känns det ju trots allt för oss alla som att vi är våra betyg, våra kläder eller våra snygghetspoäng. För att inte tala om vår plånbok, vår skola eller våra vänner. Och visst, det är inte bra, men att det går därifrån till att man faktiskt idealiserar sitt liv - t ex i detta fall flickvän - till något så otroligt viktigt att en oskyldig medmänniska måste dö för att man ska få känna att det är ens identitet?
Och att det inte ens ska anses sjukt att tänka så?

Du är alltid dig själv. Det spelar ingen roll vad du har för kläder, vad du har för betyg eller om folk säger att du bara är en fyra på snygghetsskalan. För det spelar faktiskt ingen roll - det kanske stämmer, men det hindrar dig inte från att vara du. En människa är så otroligt mer komplicerad än en enda etikett.
Du är alltid dig själv - och du är alltid fantastisk. Liksom alla andra.
Tänk på det, och ta hand om varandra.

Vila i fred Therese Johansson Rojo. Må din död inte ha varit förgäves, utan ha skapat eftertanke.
Vi glömmer dig inte.

Svar nej.
Dock har jag letat jobb, skickat ungefär 500 gulliga mail till M, försökt samla ihop frivilliga till fotoprojektet och spelat x antal meningslösa spel. Och jo, just det, haft ungefär 5 timmars planlösa msn-konversationer också :p

I morgon 21.40 så kommer i alla fall min älskling hem. Det ska bli underbart. Runt 10 på torsdag kommer han hit - DÅ SKA DET BLI GOS! ;)


(jag lovar, när pluset väl dyker upp ska ni slippa fullt så mycket detaljer om när jag tänker få min arme pojkvän att ha sex med mig... förhoppningsvis i alla fall)

Kram

Ett par infrysta köttfärscrèpes! Mmmmm.
De ser förjävliga ut, men luktar som himmelen.

Kan ju dock säga att gottegrisen i mig betydligt hellre velat ha de här...

Bilden är lånad.

2 bitar hönökaka med bregott och sylt.
Kanske inte så konstigt att jag fortfarande är hungrig.
Men varför ska man vara så trööööttt??

Återkommer om en stund, här ska ut på matjakt!

Och tisdag innebär att det inte är lång tid kvar tills min älsklingstiger (aka M) kommer hem! :D
Kan ju säga att detta om något gör mig glad!

Idag så ska jag ta det rätt så lugnt. Eftermiddagen lär gå åt till att planera för fotosessionen och det är rätt kul, så jag ser fram mot det. Nu på förmiddagen borde jag förbereda min arbetsplatsintervjuer men jag ska nog se till att vakna lite mer innan dess.

Flikar uppe på datorn:
IKEA hem, inköpslista (kul saker som ny säng, lakan, resårmadrass och sängben till ett värde av lite mindre än 2000 kronor, lär bli önskelista om inte pluset dyker upp snart)

Jysk, slötittar lite

Facebook, slöttitar mer

letajobb.com, vad det låter som ;)

Vad gör ni denna måndagskväll?

Usch. Jag hatar verkligen att göra folk besvikna. Ändå är det precis det jag vet att jag kommer att göra.

Jag trodde att min mor förstått att jag och M menar allvar med att flytta ihop och skaffa barn. Det visar sig att hon inte har lyssnat till ett enda ord. När jag idag satt och letade lägenheter så fällde hon obekymrat kommentaren "det är ju ändå flera år kvar, och du ska väl ändå plugga någon annanstans".

Alltså, ni kanske inte förstår varför jag mår dåligt över något så litet. Men grejen är den att jag kommer att flytta med M när han pluggar, det kan inte mina föräldrar göra något åt. Visst, det kommer bli lite jobbigt med mina studier, men jag kan läsa klart dem på distans. Vissa tycker väl att jag är en idiot men jag tar hellre lång tid på mig med min utbildning än låter mitt livs kärlek försvinna ut i sanden.

I alla fall. Jag trodde att jag kunde räkna med stöd från mina föräldrar. Det verkar inte så nu dock.
Det ändrar ingenting, för jag och M har trots allt redan bestämt oss och vi är båda fullt kapabla att ta sådana beslut. Vi ska flytta ihop och vi ska skaffa vårt första barn, detta förhoppningsvis inom ett års tid. Låter det överambitiöst? Vi är båda högpresterande och gillar att sätta upp tuffa mål.

Känns lite jobbigt nu bara, när jag insett att vi kommer att få kämpa på två fronter för oss själva och vårt barn. Dels mot en omgivning som är kall, dels mot våra egna föräldrar.
Suck, tur att man har varandra i alla fall...




Knäppt att man kan bli så glad bara av att tänka på sin kärlek! :D

Ja, det blir väldigt mycket om mat just nu, men jag gillar faktiskt att laga mat. För att inte tala om att äta den, haha.

---

Här kommer i alla fall ett recept på kycklingpaj som är helt underbart! Jag försöker laga den minst varannan vecka. Gör man mer än man äter upp på en gång så går den dessutom alldeles utmärkt att frysa in. Receptet med tillhörande bild kommer från Arla (och pajen är betydligt godare än vad den ser ut, tro mig).

Ingredienser

6-8 port

3 dl vetemjöl
125 g smör
2 msk kallt vatten

Fyllning:
2 kycklingfiléer
1 bit purjolök, ca 300 g
smör
1/2 tsk salt
1 röd paprika
2 dl Arla Köket lätt crème fraiche paprika & chili (fast det fungerar lika bra med vanlig lätt crème fraiche som man kryddar efter eget tycke och smak, det brukar jag använda)
3 ägg
2 dl Arla Köket riven ost, gratäng (funkar självklart med alla sorts riven ost här också :) )

Gör så här

Hacka ihop mjöl och smör till en grynig massa. Tillsätt vatten och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en form med löstagbar kant, ca 23 cm i diameter Nagga pajskalet med en gaffel och låt vila i kyl ca 30 min. Sätt ugnen på 200 grader. Skär kycklingen i mindre bitar. Strimla purjolöken. Salta och stek kycklingen i smör i en stekpanna. Tillsätt purjolöken och låt den fräsa med. Låt svalna något. Kärna ur och tärna paprikan. Blanda kyckling, purjolök, paprika, crème fraiche, ägg och hälften av osten. Förgrädda pajskalet ca 10 min. Fördela blandningen i pajskalet och strö över resten av osten. Grädda i nedre delen av ugnen 35-40 min. Servera med sallad.

 

---

Pröva om du inte har något bättre för dig, jag lovar att du inte kommer att bli besviken!

Det blev helt okej mat ändå, visade sig att mina föraningar var en aning överdrivna ;)

Min mor lagar något som tydligen går under benämningen köttgrotta. Jag erbjöd mig att laga mat idag, men icke sa nicke, hon skulle göra sin grotta.
Just nu luktar hela huset uschligt, åtminstone i mitt tycke. Jag hoppas att det inte är en föraning.

Ack ja, jag lär ju äta det oavsett, men när man börjar fasa en timme innan maten är klar så är det kanske inte det bästa :p Jag längtar efter M! Han kan laga mat! (underbaraste egentskapen någonsin hos en pojkvän, bortsätt från mysvänlighet, ett sjätte sinne om när jag behöver klemas bort och retsamhet för de tillfället då jag inte behöver klemas bort).

Hur kan man vara så trött?!
Lite efter att jag skrev mitt senaste inlägg till er så gick jag och la mig i sängen för att läsa lite, dröjde ungefär en halv minut innan jag sov djupt. Är fortfarande inte vaken, hehe.

Nu ska jag hitta något att äta, lunchen idag bestod av två brödskivor, så jag är definitivt inte mätt... Borde fortsätta städa, men känner mig inte så pigg på det. Ska nog bara bädda klart och sedan lägga mig och läsa en stund - jag kan läsa om boken Allt av Martina Lowdén.
Rekommenderas verkligen! Fantastisk bok.


En bild på Martina och en på hennes debutbok Allt. Båda bilderna är lånade.

Som sagt, jag kan inte designa. Jag försöker inte ens längre utan här kommer en väldigt basic sak som ni förmodligen kommer tycka är skittråkig, men då får ni ju också dessto större anledning att läsa vad jag skriver istället för att bara beundra den vackra designen xD

Ja, så det är så här designen kommer att se ut, såvida ingen förbarmar sig över mig och gör en fix och färdig (dvs som jag bara kan klistra in). Och det lär nog inte hända på ett tag xD

Nej, men nu har jag i alla fall gjort klart nästan alla uppgifter, och småplockat lite. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med, känner mig alldeles rastlös.

Ja, här får ni förresten en väldigt fin låt, tema till Silent hill 4 (ett av de bästa spel som någonsin gjorts, jag grämer mig över att jag inte har egna kopior av dem).
Lyssna och njut!

Är det någon som seriöst kan undra varför det ibland känns som att timmarna tar år? Och jag som tyckte att det var drygt att vänta till äl.

Det tycks som att jag inte blir mätt, oavsett hur mycket som jag äter. Nu försöker jag i alla fall att äta nyttiga mellanmål, inte det lättaste när man som jag är en riktig gottegris!
Dock finns det ju vissa saker som är goda och nyttiga ändå, till exempel detta mums som jag hittade i skafferiet ;)


Russin är supergott!

Har nu gjort 2 av fem uppgifter. Orkar faktiskt inte göra fler just nu.

four to go...
Äsch, jag ska inte klaga, jag gillar faktiskt min skola :)

Just nu sitter jag dock här och är SJUKT sugen på jordgubbar! Fasen alltså, snålvattnet rinner nästan ur munnen på mig...

Mmmm!

Ja, nu har jag slagit mig ner och planerat att försöka få gjort lite skoluppgifter, och så fungerar inte vårt intranät som jag behöver för att kunna göra uppgifterna! Grrr! Nej, snart ger jag upp den här skiten, ärligt talat. Verkar som att mitt noggrant planerade veckoschema har gått i stöpet efter ungefär... 2 timmar :p

Egentligen så var schemat så här:
Måndag: morgon datauppgifter, em städa
Tisdag: morgon förbereda arbetsintervju, em planera fotosession
Onsdag: morgon arbetsintervju x2, em skriva ihop arbetsintervju x2
Torsdag: morgon M kommer hit! :) em fotosession
Fredag: åka till M för helgen, inget mer skolarbete kommer bli gjort what so ever!

Nu ser det ut ungefär så här:
Måndag: morgon får ryck på intranätet, em planlöst virra runt och försöka städa
Tisdag: morgon sitta vid datorn och leka alternativt skriva halvseriösa frågor, em flumma sönder med gruppen för min fotosession
Onsdag: Lär försova mig om jag känner mig själv och få hitta på arbetsintervjuer.
Torsdag: M kommer hit, lär bli galen fotosession xD
Fredag: Samma, förutom att jag nu när jag kommer hem på söndag kommer panika över tanken att jag inte har gjort en tredjedel av vad jag borde ha gjort det här lovet.

Ja... Vad kan jag säga egentligen? Jag och planering som spricker tenderar att vara en lite halvdålig kombination.

Men yes! Nu funkar intranätet igen, nu ska det pluggas!
Vi ses om en stund!

Att se en sådan kärlek lämnar knappast även den mest kallhjärtade oberörd.
Mina tårar slutar inte rinna.

Nu har jag gått igenom min mailbox och här kommer svaren på de olika frågorna som trillat in. Är det något annat du vill veta så är det bara att maila :)

Hur länge har du och M varit tillsammans??
Jag och M har varit tillsammans ett tag, exakt hur länge är en hemlighet precis som våra identiteter ;) Detta är M's önskan då han gärna låter mig prata av mig på internet, men inte vill att vi ska kunna identifieras (vilket jag förstår).

Kommer du alltid att vara anonym när du skriver?
Det vet jag inte. Förmodligen, åtminstone på den här bloggen. Med tanke på att jag skriver så mycket som är personligt så känns det för tillfället inte rätt att skriva under mitt rätta namn. Om jag skulle göra det så skulle jag oundvikligen börja censurera mig, eftersom jag inte skulle våga visa så mycket av mig själv för någon. Som det är nu så ser ni ju mig som jag är - men ni vet inte vem jag är så jag behöver inte vara rädd för er, om ni fattar vad jag menar!

Var läser du?
Jag har läst ett år samhällskunskap, men bytte i år och läser nu media.

vet m att du skriver bloggen??
Ja, det gör han ;) Med tanke på att jag och M tillbringar så otroligt mycket tid tillsammans så vore det faktiskt lite konstigt om han inte gjorde det :p

Hur ser du ut?
Hm... svår fråga faktiskt xD Rätt kort, normalrund (väger just nu 56 kilo till mina 161cm, gått upp 2kg sedan sommaren, mycket godis på sista tiden xD). Har bångstyrigt hår som aldrig går att ordna, blå ögon och små fötter. Haha, det där är väl bästa sättet att beskriva mig på, tror jag.

vad tyker dina föräldrar om att ni ska skaffa barn?
Först så blev de chockade och trodde att vi skämtade med dem. Sedan blev de arga och tyckte vi var oansvariga (tror mest de blev ledsna egentligen). Nu när vi har pratat en hel del om det så förstår de att vi faktiskt har tänkt, och stöttar oss lite halvhjärtat, även om man märker att de inte är helt och hållet förtjusta.

Jag har en fråga som kanske är lite oartig att ställa, men jag ställer den ändå. På bloggen står det först att du fick missfall i vecka 11, sedan så fick du det typ igen. Hur hänger det ihop egentligen? Var du någonsin gravid?
Jag tar faktiskt inte så illa upp över frågan, då jag inser att det måste vara flera som undrar. Trots att mina tidigare inlägg kanske kan vara lite förvirrande har jag valt att inte ta bort dem, eftersom de speglar hur jag kände just då.
Så här är det:
Jag trodde att jag hade min sista "riktiga mens" runt den 3/8. Jag trodde att jag blev gravid då, i och med att min nästa mens skiljde sig från hur de brukar vara (var mycket lättare). Dock var detta förmodligen en riktig mens och jag blev gravid efter den - alltså blev jag gravid i början på September. Jag tog ett positivt gravtest den 4/10 och var då gravid i ungefär vecka 4+?.
10/10 så fick jag missfall. Det blödde ut snabbt dock, förmodligen på grund av att det var så pass tidigt. Jag hade tur och fick tillbaka min ägglossning nästan på direkten (om det nu är ägglossningen jag har känt av, det känns så) och alltså bestämde sig jag och M för att försöka börja bebisverkstaden med en gång efter det att jag slutat blöda.

Det var alla för stunden. Är det något annat du undrar är det bara att maila eller kommentera :)

Nej!
Elaka människor som inte vet något om mig, M och vårt liv ska INTE få förstöra mitt humör! Jag vet att vi gör rätt och det räcker för mig, jag behöver inte omvärldens godkännande för det.

Tack till alla som varit snälla och stöttat ändå, det värmer verkligen!

Jo, jag vet inte om det här säger mer om mina hormoner just nu än om själva sakens allvar, men jag blir bara så otroligt arg på vissa människor!
Vad talar jag om? Jo, dessa idioter som inte klarar av att hålla en civiliserad debatt på internet, utan gömmer sig bakom personliga påhopp och rent nesliga kommentarer.

Tack och lov har jag inte upplevt detta på alla sidor, men på t ex FL så är det verkligen HEMSKT. Funderar ärligt på att ta bort min användare där då vissa användare mest verkar vara där för att få klanka ner på en.

Jag är medveten om att vissa anser mig och min pojkvän som kontroversiella, men därifrån till att jag blir uppsökt på liknande sidor och får mail som till exempel (här kommer citat):

"väx up lilla gumman, killen dumpar dig snart ändå"
"Om du tror att du ska kunna ta hand om ett barn så är du helt dum i huvudet."
"socfall!!!"
"själviska hora"
"sådana som du borde utrotas din kille knullar dig bara fr att du är en hora du borde bara TA LIVET AV DIG DUMMA SLYNA!!"

Detta utan att jag har sökt debatt på något sätt. Jag är på sidor som dessa för att jag vill förbereda mig med kunskap inför vårt barn, inte för att jag vill vara syndabock åt killar (av någon anledning verkar de flesta vara män) som stör sig på att jag existerar.

Nej, jag vet inte varför jag skriver egentligen. Blev bara så upprörd när jag nyss fick en kommentar för mycket av det där slaget och började grina, så kände att jag behövde skriva av mig lite. Känns inte alls bra när man är inne på sidor för vuxna och ändå blir behandlad värre än samtliga ungdomscommunitys.
Om någon har orkat läsa blir jag imponerad :p

Kram

Idag väcktes jag tidigt av M som ringde från flygplatsen. Trevligt att få höra sötnosens röst innan han åkte, så jag blev för ovanlighetens skull bara glad av att bli väckt :-)

Idag så är det 14 dagar kvar till min BIM, om jag räknat rätt. Känns rätt jävligt ärligt talat - hur fan ska jag klara av väntan? Speciellt när min älskling inte är här och kan få mig att tänka på annat. Just nu känns det bara som att jag stirrar ner på min mage och hoppas att pluset ska komma. Gravtesten ligger i en låda i mitt rum, så fort jag går in där så är det som att jag kan känna deras närvaro.
Jag önskar att tiden gick fortare.

Jag är kass på designer, det är bara att erkänna. Html är inte mitt främsta ämne. Så om någon skulle vilja hjälpa till och göra en snygg design till mig får ni gärna skriva.
Ni kan få en biobiljett av mig som belöning om den är fin ;)

Just nu täcks mina läppar av det här - Idomin. Dock är det inte ett försök att bli snygg enligt fjortisstandarder (ärligt talat, jag tror inte jag skulle lyckas även om jag försökte, mängder med brunkräm är helt enkelt inte min grej. Jag bryr mig väl helt enkelt inte så mycket om mitt utseende, det är mest att känna sig fräsch som gäller.

Nej, just nu är det salva på läpparna för att de har blivit helt otroligt torra och ett munsår är på gång. Usch säger jag bara! Tack och lov fungerar ju idominen.

Det blir många inlägg idag eftersom jag är uttråkad och inte har något att göra. Min buss hem går 17,30, får hoppas att M har tid att mysa lite med mig innan dess. Lär inte bli något sexat idag då. Hoppas det har tagit sig ändå.

Haha, jag och M var precis ute, för att vi skulle gå och köpa choklad åt mig. Precis utanför lokalen möter vi en av M's vänner, som när vi framför vårt uppdrag lugnt halar upp en halv 200-grams mjölkchoklad till mig och glatt säger "Här, du kan ta resten, jag är trött på den ändå".

Jag är löjlig, jag vet, men jag får choklad så jag är glad ändå xD

Just nu sitter jag här med datorn och surar lite allmänt, har konstig känsla "där nere" igen, känns lite som mensvärk. Allmänt uschligt faktiskt! Jag är inte alls förtjust i det. Morr.
Snart blir det kycklingtallrik med pommes frites dock, mums :D Jag fattar inte hur vi ska kunna bli mätta dock, jag och M ska dela på en och vi är båda riktiga storätare :p

Kram

Jag tänkte lägga mig i debatten ifall man ska uppmuntra tonåringar att skaffa barn eller ej. Må vara så att vissa av er kommer att anse mig hysa paradoxala åsikter eller helt enkelt vara en hycklare, men jag föredrar att vara helt ärlig med er.

Ska man uppmuntra unga att skaffa barn?
Mitt spontana svar är Nej. Varför? Notera uppmuntra i frågan. För mig så blir det helt enkelt en fråga om ifall man i regel ska uppmana unga tjejer och killar att bli föräldrar, kanske genom att förtiga vilket jobb det faktiskt blir.

Hur går detta ihop med mitt och M's beslut? Jo, det är rätt så enkelt faktiskt.
Jag och M blir inte uppmuntrade till att skaffa barn. Tvärt om är det väldigt många som avråder oss. Detta tycker jag är helt okej, även om vissa använder en ton som är extremt oartig.
I vårt fall så är det ju dock så att vi själva har kommit fram till att vi är mogna att bli föräldrar. Att det är det som vi vill. Vi planerar vår framtid inför det, och vi har gått igenom alla möjliga konsekvenser som komma kan.

Men då kommer ju följdfrågan - När jag väl blir gravid, och vi får mitt barn, kommer jag tycka att det är okej att folk häcklar oss?
Givetvis inte. Jag kan inte uttala mig rent generellt (i och med att jag faktiskt inte kan uttala mig annat än rent spekulativt om andras situation än min egen) om tonåringar som skaffar barn, men i vårt fall så är det ett väl avvägt beslut. Vi skaffar inte barn för att vi vill ha en docka att leka med - vi skaffar barn för att vi vill ha just ett Barn. Förstår ni skillnaden? Vi vill ha allt, från mysiga stunder till jobbiga skriknätter och för att inte tala om trotsiga tonårsgräl.

Jag vet inte om det här blev särskilt klart, jag kan väl sammanfatta vad jag tycker i några enkla meningar egentligen:
Alla måste få bestämma själva. Det är bara man själv som vet om man är redo att bli förälder, oavsett vilken ålder man råkar vara i!


Kram
Andro

Ja, nu ska jag skälla lite på er. Jag ser ju att ni är en hel del som läser, men ändå lämnar ni inga kommentarer! -_- För mig som är närmast galet nyfiken är det iiiinte kul! :p
Så om ni vill göra mig glad, skriv en liten kommentar ;) Jag svarar så gott som alltid, såvida det inte är en kommentar typ "du är sjuk i huvudet och din kille borde lämna dig nu innan du förstör era liv!!!!" (citat från en tidigare kommentar ;p).

Nej, snart kommer ett längre inlägg, men nu ska jag in på facebook och lite sådant :)

Just nu ligger jag i sängen hos M och ser honom packa. Det är faktiskt rätt mysigt.
Förlåt för att uppdateringarna de senaste dagarna har varit så fåordiga! Det ska snart bli ändring på.
Idag så får ni dock nöja er med att få några få ord, för snart är det dags att sätta igång bebisverkstaden igen. Blir mycket sexat av just nu, om man säger så...

Kanske inte sex dock, är faktiskt rätt trött just nu och har ju ändå lyckats pricka av måndag, onsdag och idag :) Beräknad äl är i morgon, men i och med att jag inte testar med stickor vet jag inte säkert. Jag hoppas bara att det räcker. Ska väl köra en runda i morgon också om äl bestämmer sig för att dyka upp typ på söndag-måndag *g*
Hoppas bara att det inte blir tisdag eller onsdag, i och med att M är bortrest från söndag till onsdag -_- Lite illa. Kommer definitivt att sakna min älskling!

om att den här månaden ska bli vår.

I morse fick jag ett mail fullproppat med frågor om vem jag är och liknande, något som förmodligen är intressant för fler av er. Därför har jag sammanställt en liten lista. Säg till om det är något mer som är kul :D

Namn: Andro (smeknamn)
Bor: Göteborg
Ålder: 17 år, fyller 18 nästa år i Maj
Civilistatus: Tillsammans med M
Gör: Läser på gymnasiet (första året)
Motto: Ingenting är omöjligt
Favoritfärg: Grönt och silver
Favoritmusik: Mycket blandat, lyssnar på det mesta

Och, så att ni slipper fråga:
Namn: M
Bor: Borås
Ålder: 18 (fyller 19 nästa år)
Civilstatus: Tillsammans med mig ;)
Gör: Läser på gymnasiet (sista året)
Favoritmusik: Blandat

Ja, jag vet att det är tidigt, men samtidigt är jag trött och ska duscha och lite sådant först.
M är sjuk, lite trist, hoppas att han mår bättre till i morgon. Jag längtar efter att få höra hans röst och känna hans ljuvliga hud mot min.

Älskar dig av hela mitt hjärta M

Tänkte jag skulle vara lite snäll mot er som läser min blogg :)
Jag lottar nu ett presentkort från SF som gäller alla deras biografer i Sverige. Du kan se vilken film du vill!

Hur gör du för att vara med och tävla?

Skriv ett inlägg på din blogg där du nämner att du är med i min tävling för att vinna en biobiljett. För att du ska få vara med så måste du länka till min blogg (Använd gärna bannern som jag postar nedan). Sedan skriver du en kommentar där du lämnar adressen till din blogg samt din mail.
Jag kommer att lotta mellan de som är med, och om ni är snälla så kanske det blir ett tröstpris också :-)

Nu är jag hemma igen!
Sitter här och känner mig frusen, har fortfarande den där mensliknande smärtan där nere. Usch, jag försöker att inte tänka på det. Hoppas att allt står bra till. Kanske borde man gå till apoteket och införskaffa lite äl-stickor, så att man kan vara helt säker på när den kommer. Men på något sätt känns det så krystat - är ju roligare att få välkomna vår bebbe om vi kan säga att den inte kom till i en bebisverkstad! :D
(Även fast det är det den gör, på sätt och vis. Men ändå inte. Äsch, jag vet inte riktigt vad jag pratar om, just nu är jag lite förvirrad)


Minns inte om jag nämnt det tidigare, men om ni har frågor till mig kan ni maila [email protected]
Jag svarar så fort jag kan, antingen direkt på bloggen eller via er mail

Idag så är det troligtvis en till två dagar kvar tills jag får min äl. Jag kan inte säga annat än att jag är riktigt spänd för hur resultatet kommer att bli. Jag och M fick till lite gos igår, sedan ska jag till honom i morgon och trots att vi ska på Lan har jag fått honom att lova att vi ska leta rätt på lite privacy (måste ju gripa chansen!).

Äl är beräknad på lördag,och jag hoppas att den hamnar där också faktiskt. Visserligen är ju chansen (om de siffror jag har sett stämmer) 40% när man prickar en till två dagar innan äl, men det känns för osäkert med två dagar om äl skulle komma på fredag. Helst vill jag ju ge bebben så många chanser som möjligt att fästa!

Siffror överhuvudtaget är lite läskiga. Man hittar de lite varstans när man läser på om graviditeten. Här är några av de som jag har läst:
40% chans att bli gravid varje månad om man har sex 1-2 dagar innan äl (15-20 år)
50% av alla par blir gravida första gången de försöker
De mest fertila dagarna är 3 dagar dagar innan äl, men vissa barn blir tillverkade så tidigt som 7 dagar före äl

Usch, jag har lite ont där nere, vet inte riktigt vad det beror på. Känns som mensvärk, men det känns konstigt med tanke på att jag blödde senast för 12 dagar sedan. Hoppas att det är något mysko symptom på äl. Hoppas. Jag försöker ignorera det så länge i alla fall.

Nu har jag vaknat igen, sitter i skolan och väntar på att min lektion ska börja. Tyvärr har jag missat det här med att plugga, så jag hoppas verkligen inte att det blir något oförberett prov idag!

Idag så är det bara 16 dagar kvar till BIM, om jag räknar rätt! Underbart! Kanske blir det ett litet Juli-knyte trots allt.

Är cola väldigt gott.



(Japp, det där är jag, informativ bild va? ;) )

Jag sitter på centralen, fick precis syn på en duva som förlorat bägge sina fötter.
Behövs det mer för att få mig att börja stortjuta? Svar Nej.

Jag avskyr att se djur lida. För vissa så verkar det inte betyda något, men jag anser följande - djur känner samma smärta som oss, och därför kan man inte bortförklara när de lider med att de skulle vara en "lägre" livsform. Människor är också djur, och om man utan problem ser ett djur plågas, vad säger det om ens människosyn egentligen?

Jag kanske är allmänt hormonell. Men det betyder inte att jag inte har en poäng med det jag skriver.

Om två timmar så går min buss till älskade M. Ska bli underbart att få träffa honom igen.

Är hungrig igen. Jesus.

Men jag tror att äl är på G!
Den är ju beräknad till på lördag, men det känns som att det blir lite tidigare. Idag ska jag ju träffa M och då blir det gos, sedan igen på fredag, så om det blir äl redan i morgon så kanske vi lyckas!
Hoppas, hoppas, hoppas!

Tack Tina S för tipset om Anna & Axel!
Hittade en barnvagn som var riktigt fin där, ska definitivt upp på önskelistan om lilla pluset kommer före jul.



Det är en grön/ljusgrön kombivagn från Senator för 2995:-. Vändbart handtag som dessutom går att justera ganska mycket (bra eftersom jag och M är så olika långa och knappast kommer kunna gå bekvämt med vagnen annars). Recensionerna som jag har hittat på den har varit bra, så om det blir en ny vagn ligger den här definitivt högt upp!

Vad tycker ni?

Har inte hunnit svara på kommentarerna ännu, men det kommer snart, jag lovar! Just nu så har jag lektion och håller på att planera ett bildspel, temat jag har valt är "Det som inte händer".

Idag ska jag åka och hälsa på älsklings-M! :D
Vad ska ni göra idag?

Snart är det halloween...

För mig innebär det en veckas lov, och sedan mys med M. Från och med torsdag till söndag ska jag vara hos honom, förmodligen lär vi sluta på någon fest. Tänker inte dricka dock - med tanke på att det är en vecka efter äl så vet man ju aldrig! Vill inte riskera något, så att säga.

Jag har tänkt på en sak, och det gäller barn och status. På något sätt så är det som att det har blivit en statusgrej och ha dyraste sakerna (kanske har det alltid varit det, men jag har inte tänkt på det i alla fall).
Jag menar, en barnvagn för 15 000?! När man använder vagnen i kanske max 3 år? För mig tycks det vansinne - klart att det ska vara säkert för barnet, men det FINNS bra vagnar som nya kostar runt fem-sextusen också... Vi ska försöka få tag på en fin åt vår bebbo, men om det nu skulle bli en skitful men säker och bra vagn, ja, då får det bli så.
Förmodligen kommer dock en del se ner på oss för det - för att vi inte har pengar till att köpa något som är sådan ren lyxkonsumtion oO Lite konstigt.

Detsamma gäller ju babykläder. I början så växer de ju så fort, ändå tycker vissa att man ska köpa kläder som kostar typ fem-sexhundra per plagg.
Det är vad jag betalar för mina snygga kläder, som jag ändå kan ha i ett år eller två!
Jag lär förmodligen köpa lite nya kläder åt vår gullunge, men inte så mycket. Efter allt som jag har läst verkar det som att risken att man köper för mycket är betydligt större än den motsatta! Så det blir nog ett tvåpack i 50 kanske, sedan lite fler i 56-60. Jaja, det är ju ett tag kvar innan det ska planeras.

Just nu så är jag väldigt trött, frös som bara den innan men nu är jag bara seg och har ont överallt. Känns som jag håller på att bli sjuk, usch!

Just nu så har jag suttit och tittat på barnvagnar, något som kommer bli en rejäl investering för oss. Det finns ju rätt många fina, men budgeten lär inte tillåta ett lyxköp. Förmodligen så lär det bli något begagnat.

Har nu suttit i typ en timme och arbetat med skoluppgifter. Är riktigt trött och grinig just nu!

Jag lyckades idag med det som inte är så jättebra att lyckas med. Tack vare krånglande scheman, virrighet och allmän otur så lyckades jag missa min enda lektion idag... Fan!

Jaja. Nu är jag hemma igen, väntar på Cilla som ska komma hit så att vi kan promenera.

Så håller min dator på att paja ihop lite, och alltså finns det en risk att jag inte kommer att kunna uppdatera på ett tag. Ska låta min lärare titta på gullungen idag, men om vi har otur så kommer jag bli av med den i upp till en vecka. Usch! Att tekniken inte bara kan fungera.

Haha, nu blev det visst morgon igen. Jag har sovit lite konstigt, drömt en massa, och inte allt som varit trevligt heller. Jaja, det är så det kan vara.
Idag så är planerna rätt lugna - det blir att softa framför datorn till elva, sedan sticka till skolan och ha datakunskap. Skönt.

Jag och M har tillbringat större delen av natten med att över telefon prata lägenheter. Jag hejar på Malmö (en 3:a för 3000 i månaden, låter ju fiiin!) eller möjligtvis Linköping. Örebro, Stockholm eller Gotland (!) är andra alternativ. M vägrar ens att överväga Piteå xD Annars hade det i alla fall varit billigt att bo där.
Skövde är också ett alternativ.

Nej, nu ska jag äta frukost och kolla meddelanden lite varstans. Vi hörs lite senare!

Nu har dagen passerat, jag lyckades ju glömma böckerna så det blev ingen tyskalektion för mig :( på något mysko sätt tycks ju hela mitt schema ha blivit förändrat dessutom, helt plötsligt har jag inga lektioner alls på måndagar! Lite konstigt.

Dagen har gått åt till att umgås med Cilla och M. Cilla och jag pratade bebisar - hon har bestämt sig för att behålla även detta barn, så att hon blir tvåbarnsmor vid nitton. Lycka till, snygging! Ska helt klart hjälpa henne så mycket jag kan.
M och jag fick bara lite tid tillsammans idag då han var tvungen att åka hem för att plugga, men vi han gosa lite i alla fall. Han påpekade att mina bröst är mycket fastare än vad de brukar vara (!) så kanske är det äl på gång redan nu. Jag får väl helt enkelt åka och hälsa på honom på onsdag också så att vi säkert inte missar den ;-)

Nej, kvällen ska nog tillbringas i stillhet. Jag är fortfarande jättetrött och ska förmodligen gå och lägga mig tidigt idag igen, försöka få sova ut till i morgon. Frågan är om det går - igår så gick jag och la mig halv nio men vaknade ändå trött klockan tio (!) idag. Så frågan är om det verkligen hjälper hur mycket jag än sover. Jäkla förkylning.

Ha det fint, nu ska jag titta lite på babykläder, återkommer om jag hittar något fint ;)

Nu är det måndag igen, och vad betyder det? Bara 5 dagar kvar till äl, wiiiiiie!

Morgonen har tillbringats med att läsa om olika utbildningar till M. Han är inte vidare förtjust i att googla - det är jag. Alltså googlar jag upp saker och ger honom länkarna dit, och M säger sin åsikt. Sedan fortsätter vi så tills han är nöjd ^^

Idag så har jag en lektion, sedan så är det fika med Cilla som gäller, sedan kommer M hit. Älskade M.

Nu är jag hemma igen. Sitter här och vet inte riktigt vad jag ska tänka.
Fick just reda på att en vän till mig, Cilla, ska få barn igen. Trots att hon skyddat sig så väntar hon nu barn igen - och vet inte vad hon ska göra. Ensam tonårsmamma med ett barn är väl en sak - men två blir lite svårare. Jag kommer stötta henne oavsett vad hon väljer att göra förstås, men det får mig bara att längta ännu mer efter vår knodd. Vi får hoppas att testet den 15:e är positivt... Fan! Har insett att det är fyra jävla veckor tills dess! Blörk...

Nej, just nu så är jag bara väldigt trött. Ska väl in på unga mammor lite senare och se om det är någon som känner för att snacka med mig. Annars så får jag väl helt enkelt hoppas att M orkar ta mitt ynk.



Låt det fungera den här månaden. Snälla. Vi längtar så efter dig, lilla vän.

(foto: www.freedigitalphotos.net)

Det är 6 dagar kvar tills min beräknade äl. Alltså 27 dagar kvar tills jag får testa.
Vi hoppas så mycket den här gången.
Så mycket.

Haha, det var jag som skulle spara pengar...

Har nu inhandlat:
Nya kängor
Hematiter
Ny pendel
Hälsoarband (dvs hematit, rosenkvarts)
samt lite andra roliga stenar som ska öka fruktsamheten, får hoppas att det funkar, hihi..

Har totalt gjort slut på 930 spänn idag. Eller nej, förresten, jag betalade vår lunch idag också, så 1068 spänn.
Woups ;-)

Nu är det bara en vecka kvar till äl :D

Kram

Nu har vi äntligen gått upp, sega som vi är, haha. Snart är det dags att åka till Knalleland (galleria, typ) och kika runt lite. M har sagt att han vägrar titta på babykläder, men vi får se om jag inte lyckas fjäska tillräckligt för honom ;-) Annars finns det alltid en partajbutik som alltid är kul att besöka.

Vad gör ni idag?

Jag kände mig så duktig igår när jag skulle hit, för en gångs så trodde jag att jag väl lyckats få med mig allt hit.
Icke sa nicke! Numera är jag halvblind. Jag lykades nämligen glömma att få med mig linser. Så jag har att välja på att kisa och att sova. M tycker dock att jag är tråkig om jag sover, så jag stapplar omkring illamående och med värkande huvud. Hurra -_-

Har varit i M's skola idag, något som var iskallt. Varför? Jo, lilla jag hade ju babydollklänning och converse på mig - och så börjar det SNÖA!
Efter att ha varit allmänt miserabel i fem timmar är jag numera dock gottgjord. Min änglalika pojkvän insisterade nämligen direkt när vi kom hem på att bädda ner mig i sängen och göra varam choklad till mig. Underbara pojke!
Snart blir det mys och film, så jag skriver lite senare ;)

Kram!

Jag vill inte gå upp. Jag vill sova. Inte sitta med M i hans skola. Blörk.

Ja, snart är det dags för mig och M att gå och lägga oss, då M har sånglektion tio över åtta och jag (småkorkad som jag är) har gått med på att följa med honom istället för att tillbringa hela dagen snoozandes i hans säng. För tillfället håller M dock på och färgar håret, så jag slöar framför datorn lite.

Vet dock inte riktigt vad jag ska skriva - jag kan upprepa, har ni några frågor så är det bara att maila [email protected]!

Kram!

Till exempel när jag säger till mig själv "köp inte ett gravtest förrän du vet om du behöver det snart eller ej" - men ändå inte kan låta bli att snika in på Apoteket och inhandla ett 2pack av Clearblue, "för säkerhets skull". Så som att alla gravtest i hela Sverige helt plötsligt skulle ta slut bara för att jag inte inhandlar ett typ en månad i förväg xD

Min nästa BIM är 8 November. För att inte slösa på de jäkla testen (Har gett mig själv ett heligt löfte om att inte köpa fler i år, redan gjort slut på... ja, det får ni inte veta ;p) så tänker jag låta det gå MINST bim+7.
Tror ni att jag klarar av det? (a)

Just nu sitter jag på centralen och väntar på att klockan ska bli fyra, så att jag ska kunna åka till M. Finurligt nog börjar ju inte mitt fritidskort gälla förrän då, men jaja, vad gör man? Nu har jag i alla fall en låååång skön helg att se fram mot tillsammans med älsklingen.

Vad ska ni göra i helgen? :-)

... forumet uppdaterat!
Jo, jag kan glädja mig med att säga att Unga mammor har fått betydligt snyggare designer, som nu också kan anpassas efter användaren själv. Kika gärna in där :-)

Jag och bloggdesign går VERKLIGEN inte ihop, så mycket kan jag säga!

Har nu ägnat ungefär en halvtimme åt att försöka få upp min mycket eleganta header på bloggen (okej, den är ganska basic, men den ser bättre ut än vad det gör nu i alla fall), men icke sa nicke, så lätt ska vi inte ha det. Nej, usch, jag föredrar att bara ansvara för delmomenten, inte hela processen, när det kommer till design och liknande. Illustrator t ex är jag en fena på - men när det gäller att få ihop allt till en hemsida i slutet, nej, då är det inte min melodi. Kanske kan jag öva in det, kanske inte. Så länge får ni beundra den vackra headern här i inlägget bara xD



Inte allt för komplicerad, eller utmanande, men jag tycker den tjänar sitt syfte. Om jag någon gång får upp den på bloggdjäveln.

Kram!

Via Unga mammor fick jag precis några riktigt bra tips på affärer som säljer babykläder online. Av en tillfällighet så råkade jag prata med M i telefon samtidigt, och han lät väl inte direkt jätteintresserad. M vill inte ta ut saker i förskott - trodde jag!

Några minuter senare fick jag dock ett mail, med denna bild i:

samt texten:
"Muminset. Body och byxor, fanns på någon sida typ finabarn eller något. Tyckte det var småcoolt, kostade bara 160 dessutom. Älskar dig. M"


Tror allt min pojk är mer intresserad än han brukar låtsas om får det mesta ;) speciellt som han verkar ha nästan bättre koll på min äl än vad jag har själv :o
(okej, det var en överdrift. Så bra koll har ingen ;-p)

(Setet kommer mycket riktigt från finabarn, en av hemsidorna som jag dessutom råkade få tips om)

Älskade M! Du är allt för söt. Puss på dig!

Hihi, jag bestämde mig för att ta sovmorgon idag, så gick upp för en liten stund sedan. M var lite smått avundsjuk på mig - han har en massa prov och liknande idag, medan jag (slapp skola som man ju har) kunde välja att stanna hemma helt och hållet :-) Tanken är väl att jag snart ska leta rätt på lite frukost.

Idag har jag inte så mycket som måste göras, det är mest att packa ihop vad jag behöver inför helgen som gäller. Uppdateringen lär bli lite smådålig fram tills på söndag då M tycker att jag är tråkig när jag bara sitter vid datorn, men jag ska försöka slänga in en update lite då och då ;)

Nej, nu får jag allt leta rätt på lite mat. Återkommer senare!

Kram, Andro

Jag fick en kommentar här som undrade varför vi väljer att skaffa barn så tidigt, och då kommentaren var skriven i ett vårdat och trevligt språk väljer jag att svara på den.

Det finns många anledningar till varför jag och M har kommit fram till att det är rätt för oss med barn just nu. De flesta av de skälen är personliga, vilket jag hoppas att ni förstår, men här har ni i alla fall några.

- Kärlek. Störst och först. Jag och M älskar varandra över allt annat på denna jord. Vi vill få barn tillsammans.

- Mognad. Vi känner båda att vi är redo att lämna vårt oansvariga tonårsliv bakom oss. Redan nu så tillbringar vi den mesta tiden på ett sätt som våra jämnåriga kompisar kallar "medelålders". Både jag och M var "vilda" i yngre dagar, så kanske är det att vi helt enkelt blivit mätta på det.

- Ekonomi. När vi började prata om barn tänkte vi bägge först att det inte skulle gå, att vi helt enkelt inte skulle ha råd att ge vårt barn vad h*n förtjänade. Efter många långa beräkningar så kom vi dock fram till att jo, det kan vi faktiskt. Att veta att ekonomin kommer gå ihop även med barn är en viktig del i det hela.

- Missfallet. Som ni kanske vet så fick jag missfall i en graviditet som inte var planerad. Det var inte långt gånget, men det fanns där. Trots den korta tid vi hann tänka på det på så var jag och M direkt överens om att vi skulle behålla barnet - inte för att någon av oss är mot abort, utan helt enkelt för att vi kände att vi ville ha vårt barn.
Efter missfallet så blev allt tomt. Det fanns ingen känsla av lättnad över att förlora det som kunde ha blivit, och när M föreslog att vi skulle försöka igen så höll jag med honom. Inget barn kan ersätta just det barnet, det säger sig självt, men inget säger att vi inte kan få bli de föräldrar vi trodde att vi skulle få bli.

Är det fortfarande något som är oklart så svarar jag gärna på frågor.

Tänkte bara nämna, att om ni har några frågor till mig så går det bra att maila [email protected]. Den adressen går även bra att adda mig på, även om jag inte är inne på msn särskilt ofta för tillfället!



(foto: www.freedigitalphotos.net)

Äsch, jag ska inte gnälla. Inte så mycket i alla fall. Nu är det trots allt bara en dag kvar tills jag åker till M igen, underbart! :-)

Jag har funderat på en sak, och det appropå vad jag läste i ett föräldraforum häromdagen. En användare var väldigt negativ till unga mammor, för som h*n sa, "och när barnet blir äldre behöver det stimulans (sport) vilket kan vara dyrare än vad man tror (om man går på soc)".
Jag vet inte, jag blev ledsen när jag såg det där av flera anledningar. Folk verkar faktiskt tro att lycka kommer från pengar.
En ordnad ekonomi behöver inte betyda överflöd så som många verkar tro. En ordnad ekonomi, det är när man har koll på inkomster och utgifter och inte gör av med mer än så.

Jag växte upp i en familj med bra ordnad ekonomi, men låg ekonomisk standard. Vad innebär det? Jo, visst fanns pengar till mat, kläder, annat men inte till ren lyxkonsumtion. Har  det gjort min barndom olycklig? Nej! För jag hade turen att ha föräldrar som alltid finns där och det är betydligt mer värt än att ens pappa kan köpa en häst åt en när man är nio.

Visst, det är inte bra att planera att man ska gå på socialbidrag (vilket jag och M till exempel inte gör), men om det blir så är det inte slutet. Jag blir bara så less på människor som tror att lycka ligger i materiella ting, för det gör det inte! Speciellt som jag har en känsla av att samma diskussion inte ens hade förekommit om den blivande modern varit 27 istället för 17...

Var bara tvungen att få sura av mig lite :-)
Kram på er!

Nu sitter jag på lektionen också, har absolut ingenting att göra tills vår graflärarinna kommer. Väldigt tråkigt. De andra håller på att försöka få ihop sina texter om varandra. Själv är jag klar sedan länge. Jag arbetar snabbt - det har jag alltid gjort.
När graflärarinnan kommer så ska vi förmodligen arbeta lite med layout. Det blir kul. Måste fråga henne vad det är meningen att jag ska komplettera dock - trodde att jag var klar.

Är lite småsur på mig själv för att jag lyckats slarva bort mina nya hörlurar. 260 spänn rakt i sjön, inte direkt okej med tanke på hur min ekonomiska standard är just nu... Jag får hoppas att de dyker upp...

Imorgon eftermiddag åker jag till M för en långhelg tillsammans. Det ska till mycket gos och kel, om jag får som jag vill (vilket jag brukar få, M är gosig och väldigt väluppfostrad ;-) )


Grymt förkyld just nu. Blir smågrinig. Mah.

Just nu sitter jag i skolan med några klasskamrater och väntar på att vår första lektion, graf, ska börja. Mysigt!

Vad gör ni?

... jag tillåter inte kommentarer som är uppenbart hatiska, och jag ser era IP-adresser :-)

Förstår ärligt talat inte. Om man nu tycker att jag är en sådan idiot, varför ens följa bloggen?

Till er andra, kram.

Nu har man i alla fall gjort klart sina inlämningsuppgifter i Illustrator. Just nu sitter jag här och är hungrig som bara den - borde nog leta rätt på lite mat snart. Men nej då, istället för att leta mat, vad gör jag? Letar godis. Är så SJUKT sugen på choklad!

Men, vad kan jag säga, jag får väl helt enkelt citera Uncyklopedia ;)

Chocolate was created from magic beans by Myaztec Inc. The magic beans were ground and mixed with mud to produce a bitter, disgusting beverage which the natives, having had their tastebuds permanently dulled from constantly snorting a magical white powder which they also discovered, drank anyway with no problem. The men were particularly happy with the beverage because it made their women somewhat less unpleasant during the time of the month which they refered to as "The time when women are no longer women, but unholy wretched devil beasts." The word "chocolate" comes from the Swiss German word meaning "orgasm in the mouth". Many people do not know the fact that chocolate is actually made from goats poo and people.

Ja, hur kan man annat än att älska! :D

(foto www.freedigitalphotos.net)

Är verkligen DUNDERförkyld idag, och funderar nästan på att skippa skolan!

Natten har varit lugn, sov för en gångs skull riktigt ordentligt. Just nu håller jag på att ordna min kalender - inte det lättaste. Det är mycket som ska hållas ordning på - födelsedagar, äl, bim, läxor, aktiviteter, viktiga händelser och så vidare. I helgen ska jag till exempel till M, för att fira vår... Ja det du ;) dag. Det ska bli riktigt mysigt faktiskt.

Jag har tänkt på en sak, det är det att det är väldigt många som kikar in här på bloggen fast inte lämnar några kommentarer. Visst, så brukar jag göra själv, men man blir så nyyyyfiken helt enkelt! Jag undrar ju vilka det är som läser min blogg.

Jaja, jag antar att jag inte får veta, om ni inte känner för att lämna en kommentar och berätta det för mig ;)

Nu har M åkt hem och jag är riktigt lycklig. Vi har planerat vårt nästa försök lagom till nästa äl - det blir antingen den 24:e eller den 6:e. Jag längtar efter den dag då vi äntligen får vårt barn.

Varför väljer vi att skaffa barn så tidigt? Svaret är enkelt - vi älskar varandra, jag och M. Jag skulle dö för honom, och han för mig. Vi känner helt enkelt att vi kan ge ett barn alla de möjligheter det förtjänar, och inte behöver vänta. Kärleken är det viktigaste och den har vi överflöd. Dessutom så har vi självklart gjort beräkningar på kostnaderna och liknande (vi tänker inte leva på våra föräldrar, och vi är INGA bortskämda ungar som lever på ärvda pengar). Det kommer bli knapert, men det kommer att gå.

Vad tycker ni om att skaffa barn tidigt? Kan ni överhuvudtaget förstå att det faktiskt inte är ett känslomässigt (ja, i alla fall inte enbart) och definitivt inte ett naivt beslut av oss att skaffa ett barn när vi är så unga som 17 och 18 år?
Kommentera gärna!


Bild: www.fotoakuten.se

Kom precis hem och sitter nu och äter ett extremt onyttigt (men gott!) mellanmål - apelsinjuice och hamburgerbröd. Mums!
Bara två timmar kvar tills M kommer hit. Underbart. Blir nog ett lite längre inlägg senare, eller i morgon.

Kram!

Jag känner mig lite bättre idag faktiskt.
Visst, igår blev det ett smärre sammanbrott med M i telefon (stackars älsklingen försökte trösta mig så gott som det gick, men det var inte det lättaste...). Men idag kommer han hit, jag har en lektion och jag vägrar låta världen vinna över mig.

Hoppas ni alla har det bra!

Jag började blöda igår igen. Blödde lite, slutade, sedan idag började det blöda ordentligt. Slutade med att jag åkte till gynakuten med en vän. Där gjorde de gravtest - negativt. Dock blev jag uppmanad att söka mig till UMO så snart som möjligt - helst redan i morgon.

Sitter här med gråten i halsen. Ingen verkar vilja tala om för mig vad som sker - och dessutom blir man bemött som en kackerlacka bara för att man är sjutton år.

Glöm vad jag sa om att jag mådde illa igår. Det var bara lite snurrighet.
JESUS, hur det blev nu!

Jag försöker att inte hoppas för mycket, innan har jag ju inte mått illa, men kan det vara...?
14 dagar kvar till gravtestet! (om jag inte fuskar och tar det dagen då min mens egentligen skulle ha kommit, dvs den 21:a. Svårt att bestämma sig ju ;-) )

Vad har ni för fredagsmys?

Jag är ingen perfekt människa. Långt ifrån. Jag har gjort mycket dåligt i mina dagar - supit, knarkat och betett mig som en total bitch. Svikit, lurat och hånat andra människor utan någon större anledning än att jag tyckt det varit kul.
På något sätt så gör det att det inte känns slumpmässigt att min gåva dog. Det var inget missfall, jag var helt enkelt inte värdig att få den.

Var det att jag drack mig jättefull innan jag visste att du fanns, min lilla ängel? Var det för att jag åt något som var farligt för dig?
Jag vet inte. Och ärligt talat är jag inte säker på om jag ska veta.

En del av er tycker säkert att jag är löjlig, att det som skett varit för det bästa. Men bara för att jag är tonåring så betyder det inte att jag inte hade kunnat bli en bra mamma. Att jag inte skulle ha kunnat älska mitt barn, eller för den delen ta hand om det.

Ungefär två timmar kvar tills jag är hos M. Då ska jag äntligen få gråta. Att visa smärtan som trots allt finns där inne, även om jag inte försöker låtsas om den.

Jag lär inte skriva så mycket i helgen, då ska jag och M försöka få någon sorts rätsida på livet igen. Men efter det hörs vi igen, kära läsare! Och då har jag förhoppningsvis lite mer positiva tankar att bjuda på!


(foto: www.fotoakuten.se)

Vi ses i Nangijala, min älskade lilla ängel.

Hej och hå!
Alla som har varit inne på blogg.se's startsida idag har definitivt sett den. Bloggen som talar om att minigrisar tydligen är det nya innehusdjuret (inte en medveten ordlek) i Storbritannien.

Får jag säga vad jag tycker så är detta fruktansvärt! Minigrisar är (precis som Chihuahuor) inga leksaker som man ska bära runt på, utan djur som förtjänar respekt och värdiga liv. Jag har svårt att tro att man kan ge en gris det som den behöver i en lägenhet, eller för den delen i vilket hus som helst, av flera anledningar.

(1) Vi vet ju alla varför grisar älskar att böka runt i lera - de kan inte svettas. Därför reglerar de värmen genom att rulla sig i lera. Av någon anledning har jag svårt att se lilla gullegrisen få grisa ner sig så som en gris bör få, om den ska bo inne i ett mänskligt hem och förmodligen också gosa med de övriga invånarna i detta hem.

(2) Grisar är flockdjur. Visst, kontakt med andra arter är säkert jättebra på vissa sätt, men att helt ta bort grisens möjlighet att få ligga tillsammans med artfränder känns inte som någon jättebra idé...

(3) En vuxen minigris väger mellan 30-40 kilo och den lever i 10-15 år. Det är alltså inte en hamster, om jag uttrycker mig så, utan det är faktiskt en familjemedlem som man ska leva med i många år. Många lär förmodligen skaffa en minigris lättvindigt eftersom de får intrycket av att det bara är ett mysigt litet gosedjur.


(bilden kommer från Fotoakuten)

Ja, det är vad jag tycker i alla fall. Visst, om jag hade en gård med skogsområden och möjligheter så hade jag gärna haft några grisar (då grisar faktiskt är väldigt sociala och trevliga djur) men därifrån till att ha en minigris som hund? Jag vet inte...

Vad tycker ni?

Hej!
Jag har kommit hem från skolan nu, sitter och slöar i en fotölj. Fick chansen att prata med M på vägen hem, och det var riktigt skönt. Han är så underbar den där pojken.
Pratade dessutom med en ung mamma jag känner - hon lovade på stående fot bort de babysaker hon fortfarande hade kvar sedan sin dotters födelse. Wow! Vi får se lite längre fram om det blir aktuellt, men det är i alla fall skönt med någon som bryr sig.

Nu sitter jag här och lyssnar på musik, känner mig helt slut. Är dessutom märkligt rädd för tanken att något ska hända mitt barn, trots att han/hon bara är en liten... just nu. Men fortfarande. Att risken för missfall är mellan 10-30% är en procentsats som skrämmer mig.

Andro

Sitter här på lektionen och gäspar. Är trött och vill faktiskt bara sova tills det blir helg. Eller ännu hellre - sova i några månader! Blä.

Jag längtar efter M. Om han ändå var här. Om han bara kan förstå vad det är som gör att jag inte vill göra abort. Jag hoppas. Älskade M, snälla förstå.

Först måste jag bara säga att jag verkligen älskar min pojkvän, M, som är pappa till barnet. Jag älskar honom verkligen, över allt annat som finns på denna jord.

Dock finns det vissa saker som är mindre kul med att ha ett förhållande. Som till exempel när man är tonåring och har blivit oväntat gravid - utan att någonsin ha tänkt tanken på barn innan. Det kräver att man pratar en hel del, och om det finns något jag tycker illa om så är det känslosamma samtal!
Men men. Vi måste prata. M måste få säga vad han har att säga. Om han inte vill stanna så vill jag få veta det nu.

M, jag älskar dig. Jag hoppas du vill finnas till för vårt barn.

Nu sitter jag i skolan och väntar på att min tyskalektion ska börja. Vi har prov, inte det roligaste kanske. Dock har jag något som definitivt muntrar upp mig - godis!

Jag kan inte hjälpa det, men jag har alltid varit en riktig gottegris. Choklad, vingummi, gelehallon, sura patroner - det har varit många sorter som passerat som mina favoriter under årens gång. Varför är det så egentligen? Att man är så besatt av godis menar jag. Någon som vet?

Andro

.. Så är det här en riktigt läskig hemsida!
http://en.akinator.com
Länken hittade jag hos MamaMarlie, riktigt creepy får jag säga ;-)

Andro