A typical Teenager

Och jag ber om ursäkt för det, men jag har blivit lite bloggtrött. Att jag dessutom är råpmsig gör det inte direkt bättre, ärligt talat.
3 dagar kvar till min tidigaste BIM, men jag tror inte att det blev någonting den här gången heller. Suck.

Hej Karla! Nej, jag tar absolut inte illa upp över att du skriver - tvärtemot är det bra, för då kan jag förklara hur vi tänker.
Anledningen till att vi tog en time-out (vilket det var, men jag kände att det skulle vara dumt att skriva på bloggen i och med att jag inte visste hur det skulle bli sen, just då var jag dessutom så less på bloggen att jag bara ville lägga ner den) var att vi bägge behövde lite tid att tänka UTAN press från utsidan. Det vill säga, vi ville kunna få fundera själva.
Jag förstår att det låter oansvarigt att jag försvinner en dag för att sedan "Nu ska vi försöka igen!" men det ligger faktiskt mer än så bakom. Jag kan inte dela med mig av alla skäl (vore lite svårt att vara anonym då) men jag kan säga er att det ÄR inte så att vi vill ha bebis att gulla med, eller något i den stilen.

Angående det här med utbildning - M ska börja sina högre studier nästa höst, jag läser lite olika kurser parallellt i och med att jag vill bli klar med skolan så fort som möjligt (detta har inte att göra med bebisplanerna, utan helt enkelt att jag vill kunna ta studenten så tidigt som möjligt och därför sporrar mig själv till bra resultat).

Visst så skulle barnet vara lika välkommet om det var så att vi skaffade det om två-tre år, och kanske blir det så också. Våra respektive föräldrar har haft svårt att få oss - visst blev vi till, men det tog bra tid. M är äldst av sina syskon och när han skulle bli till så tog det 4 år, när min bror skulle bli till så tog det 3 år. Förstår ni? Även om vi slutar med preventivmedel (något vi dessutom (väldigt många dessutom just nu, ursäkta för det) gör i och med att jag inte tål hormonerna i p-plåster särskilt bra, och M är allergisk mot latex så vanliga kondomer är inte något alternativ) så behöver det inte bli så att jag blir gravid i morgon. Tvärtom är risken/chansen rätt liten att det blir så.
(så att ingen måste påpeka detta - jag VET att det finns kondomer i plast som M kan använda om det skulle vara så, och olika preventivmedel som förmodligen inte skulle ge mig lika dåliga reaktioner som p-piller, men återigen - personliga skäl som jag faktiskt vare sig kan eller riktigt vill dela med mig av till allt och alla).

Angående det här med att det att vi funderar så mycket - jag förstår inte, är det negativt? Det är väl klart att man funderar mycket, jag menar, jag vill ju kunna ge vårt barn den bästa av bästa uppväxter! Skulle det faktum att vi tvekar för en stund visa att vi inte är redo att föräldrar? Personligen tycker jag snarare att det visar på att vi inte är tjurskalliga och vägrar lyssna på vad folk säger till oss, utan istället drar oss tillbaka ett tag för att komma fram till vad vi vill. Det här låter jättehemskt, men ärligt talat så har faktiskt ingen annan med det att göra.

Kanske låter jag allmänt lögnaktig och falsk nu, men jag vill faktiskt inte lägga ut hela våra liv för allmän beskådan på internet. Det är skillnad på att dela med sig av vårt liv och att få det dissikerat. Dock vill jag på intet sätt pika den som skrivit kommentaren - det är okej att undra och jag hoppas du kanske fått ut något av mitt svar i alla fall. Men försök förstå mig också, att jag faktiskt inte vill vara någon allmän egendom som man bara kan komma och titta på när man får lust?

Jag blev faktiskt lite ledsen på den här kommentaren (kan bero på att jag har pms och är allmänt grinig) men jag trodde faktiskt att jag uttryckt mig bättre än så tidigare i bloggen. Jag har gång på gång försökt förklara hur vi tänker, men ändå så verkar det som att de flesta av er tycker att vi är idioter.
FÖR VAD ÄN NI ANONYMA SKRIVER, I KOMMENTARER SOM JAG INTE GODKÄNNER EFTERSOM ATT DE SAKNAR BÅDE SUBSTANS OCH MER INNEHÅLL ÄN FULA ORD -
Att skaffa barn är inte "mitt" projekt. Det är inte "min" idé. Jag tvingar inte M till ett enda jävla dugg och jag skulle aldrig ens drömma om att försöka. Tror ni att jag är så dum att jag vill sätta ett barn till världen för att ha som leksak?
I sådana fall är jag besviken. Jag trodde att jag hade uttryckt mig själv bättre än så.

Ja, efter några dagars mys, gos och allmän eftertanke har vi bestämt oss igen - Vi ska försöka och vi ska klara det.
Följ oss gärna mot plusset?

Dock ska jag snart baka med M, det blir underbart.
Puss!

Nu så ska jag säga något som kommer få en del av er att jubla, och vissa av er att sucka högt.
Jag och M har bestämt oss för att vänta med barn trots allt. Detta är ett beslut vi har kommit fram till tillsammans och jag känner mig helt tillfreds med det - tro inte att han har tvingat mig eller så.

Jag har ännu inte bestämt om jag kommer att behålla bloggen. Kanske, men då blir det inte i den här formen.
Tack ni som läst och kommenterat, om några år så återupptar vi jakten på pluset!
Kram

så ska jag alldeles strax gå till bussen för att åka in till stan och träffa M!

Vi hörs senare ikväll allihop!

Och inser att förlåt, jag har räknat fel. Det här blir ju bara vårt andra försök efter missfallet, inte det tredje!
Är så jobbigt att hålla reda på bara.
Så, här kommer en liten lista för att både ni och jag ska kunna hålla reda på datumen:

4/10 Positivt graviditetstest
10/10 Missfall
30/10 Mens
- DAGENS DATUM -
19/11 Beräknad BIM såvida cykeln på 20 dagar håller i sig
23/11 Testa såvida jag inte har fått mens

Fortfarande inget utslag på äl-stickorna, det känns till och med som att kontrollstrecket blir svagare för var dag som går. Jag förstår verkligen inte hur man orkar kämpa på i flera år för att lyckas bli gravid.

Idag så är det nästan exakt en månad sedan mitt missfall. Hade jag inte fått det så hade det nu varit dags för inskrivning på MVC och sådant. Det gör mig faktiskt lite ledsen att tänka på. Dock så är det ju bara att kämpa vidare. Det ska bli vår tur också.

Just nu så sitter jag i skolan där jag har min tyskaundervisning (inte samma som min vanliga skola, då min vanliga skola inte har språk som obligatorisk undervisning och därför inga språklärare).
Kan ju säga att jag verkligen avskyr den här skolan. Den är för stor, för högljudd och eleverna som går här verkar ha en mentalitet som går ut på att reta varandra så mycket som möjligt. Nej, tacka vet jag min skola, den är mycket bättre (även om vi förmodligen är lika högljudda).

Tack förresten för alla uppmuntrande svar gällande rökningen! Jag har nu gjort följande löfte till mig själv -
Har en cigarett kvar i mitt paket, när den är rökt så ska det bli NADA. Och för att verkligen få det här att funka så kommer jag även att skapa en ticker för att kunna hålla reda på hur bra jag sköter mig. För nu är det verkligen dags att sluta! Jag har rökt allt för lång tid och slösat allt för mycket pengar på cigaretter! :)

God morgon!
Idag så står det tyskalektion och M på schemat. Fortfarande ingen äl i sikte, suck, snart skiter jag i de här jävla testen.
Det har gått nedåt (eller uppåt, beroende på hur man ser det) med att sluta röka. Efter missfallet har jag i perioder slutat helt, för att sedan gå upp till min vanliga nivå igen (mellan 10-15 cigaretter per dag). Jag säger bara det - börja aldrig röka! Det är ett riktigt skitberoende, och dessutom jättesvårt att bli av med.

Dock så vill jag lämpa in mitt favoritcitat här, som jag tycker passar bra.
Uno <3 säger jag bara.

Man behöver inte alltid vara stark, man får finnas ändå

Fortfarande svagt äl-test, Blä säger jag bara! Jag vill ju att den ska komma. Usch, får väl testa i morgon igen. Det känns bara så surt att jag faktiskt hade starkare för två dagar sedan, men inte så starkt som kontrollstrecket. Men nu har det varit knappt synbara linjer i två dagar. Vad ska man tro liksom? Det är väl kroppen som jävlas med mig efter missfallet fortfarande. Usch.

Tänkte för övrigt svara på en lite kul fråga som jag fick på mailen idag, nämligen:
Vem är du egentligen?

Det här är inte det lättaste, så istället för att skriva en lång berättelse om vad jag är så tänkte jag försöka dela in mig själv med lite korta adjektiv och adverb. Kanske är det till någon hjälp, kanske gör det er bara mer förvirrade, men här kommer det i alla fall.
Jag är: Dramatisk, lat, kärleksfull, otålig, småvirrig, djurvän, ambivalent, pålitlig, envis, svartklädd, datanörd, rökare (på avtrappning, försöker sluta helt), chokladälskare, snyftare (d v s gråter till filmer), musikälskare, grammatiknörd, dagdrömmare, slarvig och pedantisk.
Jag har: Drömmar, sköldpaddor, en underbar M vid min sida, blå mascara, avbitna naglar, ärr, dålig humor, färgglada strumpor, linser, massor med böcker, vänner, bra betyg, ridvana och ett ps2.

Hjälpte det något? ;) Om ni skulle beskriva er själva på liknande sätt, hur skulle ni då skriva?

Av någon anledning så har jag fått för mig att det är mest tjejer som läser min blogg. Haha, det är väl rätt naturligt egentligen - alla undersökningar säger ju att det är till överväldigande del tjejer som överhuvudtaget läser bloggar.

Just nu har jag inte så mycket att skriva. Hemskt ledsen för det, men det här är en sådan där dag då man bara vill sura och gå och lägga sig under täcket igen (dock tror jag att jag inte ska göra det, jag skulle bara somna och sova bort hela dagen, haha).

Jag är hemskt ledsen över att jag inte svarat på kommentarer, förresten! Anledningen till detta är att jag haft lite småsvajjigt humör nu i helgen, känt mig allmänt depp och verkligen inte velat sprida mitt dåliga humör till er underbara läsare. Jag menar - vem vill läsa sådana kommentarer?
Jag lovar dock att bättra mig!

Kram

Nu har jag precis kommit hem, och är väl lite smådepp. Tog ett test för säkerhets skull - idag var ju mitt egentliga BIM och jag hoppades väl lite halvt på att det skulle vara två streck på stickan och att mensen bara var en mellanblödning. Tyvärr inte dock, så nu hoppas vi på den 19:e...

Har inte direkt något att säga, men ni får ha det fint. Jag ska gå och kolla testet en sista gång innan jag slänger det, ciao!