There is just too much that time can not erase
Jag är ingen perfekt människa. Långt ifrån. Jag har gjort mycket dåligt i mina dagar - supit, knarkat och betett mig som en total bitch. Svikit, lurat och hånat andra människor utan någon större anledning än att jag tyckt det varit kul.
På något sätt så gör det att det inte känns slumpmässigt att min gåva dog. Det var inget missfall, jag var helt enkelt inte värdig att få den.
Var det att jag drack mig jättefull innan jag visste att du fanns, min lilla ängel? Var det för att jag åt något som var farligt för dig?
Jag vet inte. Och ärligt talat är jag inte säker på om jag ska veta.
En del av er tycker säkert att jag är löjlig, att det som skett varit för det bästa. Men bara för att jag är tonåring så betyder det inte att jag inte hade kunnat bli en bra mamma. Att jag inte skulle ha kunnat älska mitt barn, eller för den delen ta hand om det.
Ungefär två timmar kvar tills jag är hos M. Då ska jag äntligen få gråta. Att visa smärtan som trots allt finns där inne, även om jag inte försöker låtsas om den.
Jag lär inte skriva så mycket i helgen, då ska jag och M försöka få någon sorts rätsida på livet igen. Men efter det hörs vi igen, kära läsare! Och då har jag förhoppningsvis lite mer positiva tankar att bjuda på!
(foto: www.fotoakuten.se)
Vi ses i Nangijala, min älskade lilla ängel.
På något sätt så gör det att det inte känns slumpmässigt att min gåva dog. Det var inget missfall, jag var helt enkelt inte värdig att få den.
Var det att jag drack mig jättefull innan jag visste att du fanns, min lilla ängel? Var det för att jag åt något som var farligt för dig?
Jag vet inte. Och ärligt talat är jag inte säker på om jag ska veta.
En del av er tycker säkert att jag är löjlig, att det som skett varit för det bästa. Men bara för att jag är tonåring så betyder det inte att jag inte hade kunnat bli en bra mamma. Att jag inte skulle ha kunnat älska mitt barn, eller för den delen ta hand om det.
Ungefär två timmar kvar tills jag är hos M. Då ska jag äntligen få gråta. Att visa smärtan som trots allt finns där inne, även om jag inte försöker låtsas om den.
Jag lär inte skriva så mycket i helgen, då ska jag och M försöka få någon sorts rätsida på livet igen. Men efter det hörs vi igen, kära läsare! Och då har jag förhoppningsvis lite mer positiva tankar att bjuda på!
(foto: www.fotoakuten.se)
Vi ses i Nangijala, min älskade lilla ängel.
Kommentarer
Trackback
