Sorg

Det är märkligt hur fort ens drömmar kan krossas. Trots att du bara bott hos mig 11 veckor så kändes du redan som min. Men så kom blodet.

Orkar inte skriva mer just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0