Ska man uppmuntra unga att skaffa barn?
Jag tänkte lägga mig i debatten ifall man ska uppmuntra tonåringar att skaffa barn eller ej. Må vara så att vissa av er kommer att anse mig hysa paradoxala åsikter eller helt enkelt vara en hycklare, men jag föredrar att vara helt ärlig med er.
Ska man uppmuntra unga att skaffa barn?
Mitt spontana svar är Nej. Varför? Notera uppmuntra i frågan. För mig så blir det helt enkelt en fråga om ifall man i regel ska uppmana unga tjejer och killar att bli föräldrar, kanske genom att förtiga vilket jobb det faktiskt blir.
Hur går detta ihop med mitt och M's beslut? Jo, det är rätt så enkelt faktiskt.
Jag och M blir inte uppmuntrade till att skaffa barn. Tvärt om är det väldigt många som avråder oss. Detta tycker jag är helt okej, även om vissa använder en ton som är extremt oartig.
I vårt fall så är det ju dock så att vi själva har kommit fram till att vi är mogna att bli föräldrar. Att det är det som vi vill. Vi planerar vår framtid inför det, och vi har gått igenom alla möjliga konsekvenser som komma kan.
Men då kommer ju följdfrågan - När jag väl blir gravid, och vi får mitt barn, kommer jag tycka att det är okej att folk häcklar oss?
Givetvis inte. Jag kan inte uttala mig rent generellt (i och med att jag faktiskt inte kan uttala mig annat än rent spekulativt om andras situation än min egen) om tonåringar som skaffar barn, men i vårt fall så är det ett väl avvägt beslut. Vi skaffar inte barn för att vi vill ha en docka att leka med - vi skaffar barn för att vi vill ha just ett Barn. Förstår ni skillnaden? Vi vill ha allt, från mysiga stunder till jobbiga skriknätter och för att inte tala om trotsiga tonårsgräl.
Jag vet inte om det här blev särskilt klart, jag kan väl sammanfatta vad jag tycker i några enkla meningar egentligen:
Alla måste få bestämma själva. Det är bara man själv som vet om man är redo att bli förälder, oavsett vilken ålder man råkar vara i!
Kram
Andro
Ska man uppmuntra unga att skaffa barn?
Mitt spontana svar är Nej. Varför? Notera uppmuntra i frågan. För mig så blir det helt enkelt en fråga om ifall man i regel ska uppmana unga tjejer och killar att bli föräldrar, kanske genom att förtiga vilket jobb det faktiskt blir.
Hur går detta ihop med mitt och M's beslut? Jo, det är rätt så enkelt faktiskt.
Jag och M blir inte uppmuntrade till att skaffa barn. Tvärt om är det väldigt många som avråder oss. Detta tycker jag är helt okej, även om vissa använder en ton som är extremt oartig.
I vårt fall så är det ju dock så att vi själva har kommit fram till att vi är mogna att bli föräldrar. Att det är det som vi vill. Vi planerar vår framtid inför det, och vi har gått igenom alla möjliga konsekvenser som komma kan.
Men då kommer ju följdfrågan - När jag väl blir gravid, och vi får mitt barn, kommer jag tycka att det är okej att folk häcklar oss?
Givetvis inte. Jag kan inte uttala mig rent generellt (i och med att jag faktiskt inte kan uttala mig annat än rent spekulativt om andras situation än min egen) om tonåringar som skaffar barn, men i vårt fall så är det ett väl avvägt beslut. Vi skaffar inte barn för att vi vill ha en docka att leka med - vi skaffar barn för att vi vill ha just ett Barn. Förstår ni skillnaden? Vi vill ha allt, från mysiga stunder till jobbiga skriknätter och för att inte tala om trotsiga tonårsgräl.
Jag vet inte om det här blev särskilt klart, jag kan väl sammanfatta vad jag tycker i några enkla meningar egentligen:
Alla måste få bestämma själva. Det är bara man själv som vet om man är redo att bli förälder, oavsett vilken ålder man råkar vara i!
Kram
Andro
Kommentarer
Trackback
