Grisar?!

Hej och hå!
Alla som har varit inne på blogg.se's startsida idag har definitivt sett den. Bloggen som talar om att minigrisar tydligen är det nya innehusdjuret (inte en medveten ordlek) i Storbritannien.

Får jag säga vad jag tycker så är detta fruktansvärt! Minigrisar är (precis som Chihuahuor) inga leksaker som man ska bära runt på, utan djur som förtjänar respekt och värdiga liv. Jag har svårt att tro att man kan ge en gris det som den behöver i en lägenhet, eller för den delen i vilket hus som helst, av flera anledningar.

(1) Vi vet ju alla varför grisar älskar att böka runt i lera - de kan inte svettas. Därför reglerar de värmen genom att rulla sig i lera. Av någon anledning har jag svårt att se lilla gullegrisen få grisa ner sig så som en gris bör få, om den ska bo inne i ett mänskligt hem och förmodligen också gosa med de övriga invånarna i detta hem.

(2) Grisar är flockdjur. Visst, kontakt med andra arter är säkert jättebra på vissa sätt, men att helt ta bort grisens möjlighet att få ligga tillsammans med artfränder känns inte som någon jättebra idé...

(3) En vuxen minigris väger mellan 30-40 kilo och den lever i 10-15 år. Det är alltså inte en hamster, om jag uttrycker mig så, utan det är faktiskt en familjemedlem som man ska leva med i många år. Många lär förmodligen skaffa en minigris lättvindigt eftersom de får intrycket av att det bara är ett mysigt litet gosedjur.

http://www.fotoakuten.se/albums/kolmarden080710/kolmarden080710-38.jpg
(bilden kommer från Fotoakuten)

Ja, det är vad jag tycker i alla fall. Visst, om jag hade en gård med skogsområden och möjligheter så hade jag gärna haft några grisar (då grisar faktiskt är väldigt sociala och trevliga djur) men därifrån till att ha en minigris som hund? Jag vet inte...

Vad tycker ni?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0