A typical Teenager

Hej Karla! Nej, jag tar absolut inte illa upp över att du skriver - tvärtemot är det bra, för då kan jag förklara hur vi tänker.
Anledningen till att vi tog en time-out (vilket det var, men jag kände att det skulle vara dumt att skriva på bloggen i och med att jag inte visste hur det skulle bli sen, just då var jag dessutom så less på bloggen att jag bara ville lägga ner den) var att vi bägge behövde lite tid att tänka UTAN press från utsidan. Det vill säga, vi ville kunna få fundera själva.
Jag förstår att det låter oansvarigt att jag försvinner en dag för att sedan "Nu ska vi försöka igen!" men det ligger faktiskt mer än så bakom. Jag kan inte dela med mig av alla skäl (vore lite svårt att vara anonym då) men jag kan säga er att det ÄR inte så att vi vill ha bebis att gulla med, eller något i den stilen.

Angående det här med utbildning - M ska börja sina högre studier nästa höst, jag läser lite olika kurser parallellt i och med att jag vill bli klar med skolan så fort som möjligt (detta har inte att göra med bebisplanerna, utan helt enkelt att jag vill kunna ta studenten så tidigt som möjligt och därför sporrar mig själv till bra resultat).

Visst så skulle barnet vara lika välkommet om det var så att vi skaffade det om två-tre år, och kanske blir det så också. Våra respektive föräldrar har haft svårt att få oss - visst blev vi till, men det tog bra tid. M är äldst av sina syskon och när han skulle bli till så tog det 4 år, när min bror skulle bli till så tog det 3 år. Förstår ni? Även om vi slutar med preventivmedel (något vi dessutom (väldigt många dessutom just nu, ursäkta för det) gör i och med att jag inte tål hormonerna i p-plåster särskilt bra, och M är allergisk mot latex så vanliga kondomer är inte något alternativ) så behöver det inte bli så att jag blir gravid i morgon. Tvärtom är risken/chansen rätt liten att det blir så.
(så att ingen måste påpeka detta - jag VET att det finns kondomer i plast som M kan använda om det skulle vara så, och olika preventivmedel som förmodligen inte skulle ge mig lika dåliga reaktioner som p-piller, men återigen - personliga skäl som jag faktiskt vare sig kan eller riktigt vill dela med mig av till allt och alla).

Angående det här med att det att vi funderar så mycket - jag förstår inte, är det negativt? Det är väl klart att man funderar mycket, jag menar, jag vill ju kunna ge vårt barn den bästa av bästa uppväxter! Skulle det faktum att vi tvekar för en stund visa att vi inte är redo att föräldrar? Personligen tycker jag snarare att det visar på att vi inte är tjurskalliga och vägrar lyssna på vad folk säger till oss, utan istället drar oss tillbaka ett tag för att komma fram till vad vi vill. Det här låter jättehemskt, men ärligt talat så har faktiskt ingen annan med det att göra.

Kanske låter jag allmänt lögnaktig och falsk nu, men jag vill faktiskt inte lägga ut hela våra liv för allmän beskådan på internet. Det är skillnad på att dela med sig av vårt liv och att få det dissikerat. Dock vill jag på intet sätt pika den som skrivit kommentaren - det är okej att undra och jag hoppas du kanske fått ut något av mitt svar i alla fall. Men försök förstå mig också, att jag faktiskt inte vill vara någon allmän egendom som man bara kan komma och titta på när man får lust?

Jag blev faktiskt lite ledsen på den här kommentaren (kan bero på att jag har pms och är allmänt grinig) men jag trodde faktiskt att jag uttryckt mig bättre än så tidigare i bloggen. Jag har gång på gång försökt förklara hur vi tänker, men ändå så verkar det som att de flesta av er tycker att vi är idioter.
FÖR VAD ÄN NI ANONYMA SKRIVER, I KOMMENTARER SOM JAG INTE GODKÄNNER EFTERSOM ATT DE SAKNAR BÅDE SUBSTANS OCH MER INNEHÅLL ÄN FULA ORD -
Att skaffa barn är inte "mitt" projekt. Det är inte "min" idé. Jag tvingar inte M till ett enda jävla dugg och jag skulle aldrig ens drömma om att försöka. Tror ni att jag är så dum att jag vill sätta ett barn till världen för att ha som leksak?
I sådana fall är jag besviken. Jag trodde att jag hade uttryckt mig själv bättre än så.